14/10/2023
Gud sluter ett förbund med Abraham och hans ättlingar. Han bekräftar det på nytt med Israel när han för dem ut ur Egypten. Vad många missförstår är att Guds förbund inte bara var med Israel som nation, utan att det i själva verket var ett förbund som omfattade hela mänskligheten, eftersom Israels uppdrag, både som nation och som enskild invånare, var att göra Guds frälsningsplan känd för världen, för mänskligheten, löftet om Messias som skulle komma och dö för syndaren.
Men Israel misslyckades som ambassadörer för Jehova Gud, och misslyckades med att erkänna (och förneka) den utlovade Messias i Kristi person.
Israel hade förbundets löfte men det var ett villkorligt löfte eftersom det var föremål för Guds villkor "om ni hör min röst idag och gör det", med andra ord, "om ni ångrar er och vänder om från era synder och låter er förändras (Hesekiel 36:25-27; Johannes 14) kommer ni att bli räddade" "och ni ska vara en helig nation för mig".
Men Israel höll inte sin del av förbundet, utan förkastade Frälsaren och korsfäste honom (på dagens språk: mördade honom). När Jesus bad på Olivberget och betraktade den magnifika staden den kvällen, där kvällssolen reflekterades i murarna och det magnifika templet glödde rödaktigt guld i strålarna från den nedgående solen, grät Jesus, för han visste att dess murar och tempel skulle förstöras, och han ropade: "Jerusalem, Jerusalem! Hur ofta har jag inte velat krama dig som en höna kramar sina kycklingar, men du ville inte" (1).
Profeten Daniel, hundratals år tidigare, fick i en vision profetian om de 70 veckorna: en profetia som med exakt timing tillkännagav Messias födelse, hans dop, hans död och sedan Israels öde som nation. Det var en profetia som fick sin uppfyllelse med exakthet i tid och handling. "Sjuttio veckor är bestämda över ditt folk. Denna period skulle börja 457 f.Kr. med kung Artaxerxes befallning att återuppbygga staden Jerusalem och dess tempel, som hade störtats av den babyloniska armén när Nebukadnessar var kung. Profeten Jeremia hade fått en syn från Gud där han antydde att Israels fångenskap skulle vara under en viss period av år. Den perioden avslutades med återuppbyggnadsdekretet som gjorde det möjligt för israeliterna att återvända till Jerusalem efter fångenskapen.
Men nu fick profetian om de 70 veckorna - som egentligen är 490 år - sin uppfyllelse i och med Stefanos död och detta ledde till fördömandet av förstörelsen av Jerusalem år 70 e.Kr.
Idag är Israel inte längre det utlovade folket. Profetiskt sett är de inte längre någon referenspunkt. De kan inte bli frälsta om de inte accepterar Kristus som den enda vägen till frälsning, för det finns inget annat namn givet åt människan under vilket de kan bli frälsta.
Idag finns det ett Israel, det andliga Israel, och denna nation består idag av alla som accepterar Guds frälsningsplan i form av Hans Son, vår Frälsare Jesus.
Du och jag är en del av det andliga Israel, "inympade" i Guds familj.
Det verkliga profetiska scenariot, som tydligt markerar tidernas uppfyllelse, är mellan Vatikanen och USA. Det är dit vi måste rikta vår uppmärksamhet.
Det som händer i Mellanöstern med Israel är helt enkelt Satans manövrer för att distrahera världen från de verkliga händelserna som kommer att föra världen in i totalt avfall som uppenbaras i Uppenbarelseboken kapitel 12 och kapitel 13.
Återigen kommer hela världen att få se påvedömet återta makten men nu över hela planeten med stöd av den amerikanska protestantismen i USA som kommer att driva på regeringen att sluta avtal med Vatikanen och därmed återigen och för sista gången uppnå kyrklig-statlig homogenitet som är en styggelse inför Jehova Gud.
Av den anledningen, och eftersom Israel inte längre är en del av det förbund som Gud slöt med henne i begynnelsen, överförs idag detta förbund till varje folk, tunga och nation så att den som tror att Jesus är vår Frälsare "inte skall förgås utan ha evigt liv".
På spanska
Dios hace un pacto con Abraham y su descendencia. Lo reafirma con Israel cuando lo saca de Egipto. Lo que muchos entienden mal es que ese pacto de Dios no era tan solo con Israel como nación sino que en el fondo era un pacto que abarcaba toda la humanidad pues la misión de Israel, así en cada habitante de ella como también como nación, era dar a conocer al mundo, a la humanidad, el plan de Salvación de Dios, la promesa del Mesías que había de venir y morir por los pecadores.
Pero Israel falló como embajadores de Jehová Dios, y no supo reconocer (y lo negaron) en la persona de Cristo el Mesías prometido.
Israel tenía la promesa del pacto pero era una promesa condicional pues estaba sujeta a la condición de Dios “si oyeres hoy mi voz y la pongáis por obra”, en otras palabras, “si os arrepentís y os volviereis de vuestros pecados y os dejaréis ser transformados (Ezequiel 36:25-27; Juan 14) seréis salvos” “y me seréis nación santa”.
Pero Israel no cumplió su parte del pacto, mas bien rechazaron al Salvador y lo crucificaron (en lenguaje actual: lo asesinaron). Cuando Jesús, orando en el monte de Los Olivos, contemplaba la magnífica ciudad, en ese atardecer, donde el sol de la tarde se reflejaba en las murallas y el magnífico templo brillaba oro rojizo con los rayos del sol poniente, Jesús lloró pues sabía que sus muros y su templo serían destruidos, y exclamó: “Jerusalén, Jerusalén! Cuantas veces quise acurrucarte como la gallina acurruca a sus polluelos y no quisiste” (1).
El profeta Daniel, cientos de años antes, recibió en visión la profecía de las 70 semanas: una profecía que anunciaba con exactitud de tiempo el nacimiento del Mesías, su bautismo, su muerte y luego el destino de Israel como nación. Profecía que halló su cumplimiento con exactitud de tiempo y de hechos. “Setenta semanas están determinadas sobre tu pueblo”. Esta en su periodo comenzaría en el año 457 a.C. con la orden del Rey Artajerjes de reconstruir la ciudad de Jerusalén y su templo las cuales habían sido derribados por el ejército de Babilonia siendo rey de ella Nabucodonosor. Jeremías el profeta había recibido visión de Dios en la cual indicaba él que el cautiverio de Israel sería por un determinado periodo de años. Ese periodo terminó con ese decreto de reconstrucción lo cual permitió a los israelitas volver a Jerusalén después del cautiverio.
Pero ahora esa profecía de las 70 semanas -que son en realidad 490 años- encontró ya su cumplimiento con la muerte de Esteban y ello conllevó la condena a la destrucción de Jerusalén en el año 70 d.C.
Hoy Israel ya no es el pueblo de la promesa. Proféticamente ya no es ningún punto de referencia. No pueden ser salvos a menos que acepten a Cristo como el único camino a la salvación pues no existe otro nombre dado a los hombre bajo el cual pueden ser salvos.
Hoy existe un Israel, la espiritual, y esta nación la conforman hoy todo aquel que acepta el plan de Salvación de Dios en la persona de su Hijo, nuestro Salvador Jesús.
Tu y yo somos parte del Israel espiritual, “injertados” en la familia de Dios.
El verdadero escenario profético y que está marcando claramente el cumplimiento de los tiempos, está entre el Vaticano y USA. Es ahí donde debemos fijar nuestra atención.
Lo que pasa en el Medio Oriente con Israel son simplemente maniobras de Satanás para lograr que el mundo se distraiga de los verdaderos hechos que conllevarán al mundo a una total apostasía, según lo revela el capítulo 12 y el capítulo 13 de Apocalipsis.
Nuevamente verá el mundo entero como el Papado recobra el poder pero ahora por sobre todo el planeta avalado por el protestantismo americano de USA quienes empujarán al gobierno ha hacer contrato con el Vaticano, logrando así una vez más y por última vez, la homogeneidad entre Iglesia-Estado lo cual esto es abominación ante Jehová Dios.
Por esa razón, y ya no siendo Israel parte del pacto que Dios hizo con ella en los comienzos, hoy ese pacto es trasladado a todo pueblo, lengua y nación para que todo aquel que crea que Jesús es nuestro Salvador, “no se pierda sino tenga vida eterna”.
