25/05/2026
F. Franz predikan Pingstdagen 2026
Är vi födda med ett visst språk eller är vi födda med förmågan att lära oss ett språk? När vi fötts i Sverige av svenska föräldrar och öppnar ögonen första gången så utbrister vi: ”Men vad häftigt, där är pappa och mamma och hunden Felix.” Nej, det är förstås så att FÖRMÅGAN att lära sig ett språk är nedlagd i själen och sedan lär vi oss ett visst språk. Fast jag undrar ändå om det ändå inte finns också ett sorts ett urspråk nerlagt i oss även om vi kommer från olika bakgrund. Jag är inte du och du är inte jag, vi skiljer oss från varandra som personer, vi är besjälade varelser. Pappa och mamma är delaktiga i Guds skapande av en ny människa och Gud skapar människosjälen i samma ögonblick som befruktningen äger rum. Nu kan vi födas med skador som gör att vi inte kan lära oss något känt språk, men förmågan att kommunicera finns fortfarande i själen, den kan bara inte aktualiseras, eventuellt på grund av en hjärnskada eller på grund av något ont andligt inflytande eller kanske av psykologiska skäl. En del barn verkar inte ha förmågan att tala vid den ålder man förväntar sig att de skall börja, men så plötsligt börjar de tala mer än man trodde vara möjligt. Hur kunde de så plötsligt kunna uttrycka sig – och så avancerat? Det finns mycket i människans i hennes själ.
Ganska i början av människans historia började människorna att bygga ett torn. De hade blivit stolta över sin förmåga att kommunicera och uppfinna nya metoder att konstruera mästerverk. De började tro att de själva nått fram till alla sina förmågor, utan Gud. De började bygga på ett torn som skulle nå upp till himlen. De tänkte: ”Kanske Gud existerar men det intresserar oss inte, det är oss ett och detsamma. Vi fixar det själva.” Och Gud steg ner och förbistrade deras förmåga att kommunicera och de splittrades åt jordens alla hörn. Brister på fördragsamhet och fördomar splittrade dem med strider som följd och död och förintelse. Den ene kunde inte längre förstå den andre. Kyrkan har i senaste tid poängterat: ”Utan Gud förlorar allt sin mening” och ”utan Gud är vad som helst tillåtet”. Ja, utan Gud förlorar vi förståelsen för människan, först den andre och till sist förståelsen av oss själva, vårt ursprung och vårt mål. Vi blir mållösa, biter i gruset, kommer på sista plats i turneringen.
Idag, på Pingst, stiger Gud, liksom i Babel, ner på nytt, i den Helige Ande och läker språkförbistringen. Tungor som av eld fördelar sig på var och en av lärjungarna och de fylls av Anden. Folket i staden hade hört dånet och samlades utanför huset där lärjungarna befann sig och de kom ut och börjad tala med alla på deras eget språk. Hur skedde det? Började de tala olika språk - vilket kan hända bland kristna när Anden kommer över dem - eller verkade Anden också på de lyssnande så att de kände igen det språk som de glömt men som egentligen var deras ursprungliga? De förstod i alla fall för ett ögonblick VARANDRA. Så lär vi oss i Kyrkan, av Anden, än idag att förstå varandra. Vi talar samma språk vare sig vi kommer från Libanon eller Israel, Iran eller USA. Vare sig vi kommer från Ryssland eller Ukraina, Finland eller Sverige, från Ghana eller Kongo, Brasilien eller Kroatien, eller något annat land på vår jord. Någonting nytt har kommit, ser ni det! Ett nytt rike, nya himlar och en ny jord.
Fast nu finns det förstås också ett annat rike som tillåtits och kommer att tillåtas fram till änden, Mörkrets rike. Också detta rike har samlats till att för ett ögonblick strida mot Guds rike, för att förstöra Guds skapelse: Guds främsta från begynnelsen, människan och Guds främsta i den yttersta tiden, Kyrkan. Dock; liksom varje människa kommer att gå sin Skapare till mötes på domens dag så går också Mörkrets rike mot sin dom. Och vi står dagligen inför valet vilket rike vi vill höra till.
I onsdags gick man till val i Stockholm, till ett val att göra en förändring i den svenska grundlagen. För att göra en förändring i grundlagen krävs det dock ytterligare ett kommande val för att lagen skall ändras. Frågan gällde något som kallas ”aborträtten”. Det är två ord sammansatta för att skapa ett nytt ord men det är ett suspekt ord, ologiskt i rättssammanhang eftersom det också står i grundlagen att en oskyldig inte får dömas och ingen person får berövas livet. Ordet aborträtt är motsägelsefullt, ett ord som strider mot sig själv. Att döda en oskyldig kan inte vara en rättighet, absolut inte i Guds ögon. Att lagligt bedriva abort är att lagligt införa rättslöshet i ett samhälle. Det är en kullerbytta i logik, lag och moral med allvarliga och permanenta skador till följd. Om detta införs i grundlagen blir samhället i grunden rättsvidrigt. Vad det nya grundlagsförslaget vill säga är att VISSA som ännu inte begått ett brott inte får dömas medan ANDRA som ännu inte begått ett brott får dömas – till döden. Vissa har den fundamentala rätten till liv medan ANDRA inte har det. Så har slavägare historiskt menat eller en folkgrupp gentemot en annan. Mina älskade! Att döda en oskyldig kan aldrig vara rätt eller en rättighet. Abort är ALDRIG RÄTT och kan inte bli en rättighet att utföra, liksom det aldrig kan vara rätt att medvetet döda civila i en krigssituation. Den som medvetet dödar civila eller fångar i krigssituationer begår krigsbrott och kan och skall dömas därefter. Men vem bryr sig idag om vad som är rätt?
Så fortgår ännu kampen mellan Mörkrets och Ljusets rike till den dag då Gud säger ”consummatus est” för Gud talar ju latin – eller kan han kanske också andra språk? ”Consummatus est” betyder ”Det är fullbordat” och Jesus sade det på korset. Istället för att låta någon annan ta på sig straffet för brotten mot människan tar HAN på sig det. Men, mina älskade! Nu skulle man kunna översätta ”consummatus est” också med: ”det är nog!” Det kan dröja ännu hundra år och det kan ske om två veckor.
Amen
