Varde mig efter ditt ord

21/03/2026

PÅSKEN 2026 HOS KARMELITBRÖDERNA I NORRABY

Välkomna att fira de heliga liturgierna här med oss!

* * * * * * *

» Vad han (den som är verkligt from) verkligen söker är den levande bilden, som han bär inom sig, det vill säga den korsfäste Jesus. Och därför, av kärlek till honom, är han snarast lycklig om allt tas bort och om allt fattas honom. »

(Johannes av Korset, Bestigningen av Berget Karmel III, 35, 5)

» "Den levande bilden" i det inre, "det vill säga den korsfäste Jesus". Detta är påskrealism, en tro på att den Jesus som dog och uppstod är axeln som vårt eget gudsförhållande roterar kring. "Som dog" ("den korsfäste Jesus") – han är den som har sökt upp de oåtervunna skrymslena av den mänskliga anden och suttit med oss där. "Som uppstod" ("den levande bilden i det inre") – han är den som finner oss där och sveper in oss i sitt eget liv. Det är så tron träder i dagen: som en Kristi gärning vilken inifrån lägger beslag på oss – liksom han på påskmorgonen lade beslag på Maria från Magdala med sin närvaros värme, eller på kvällen samma dag bemäktigade sig lärjungarna, då "han börjar med att upptända den mest levande tro i deras hjärtan", när de är på väg till Emmaus. »

(Iain Matthew, Gud berör och förvandlar, s. 219)

Med tillönskan om en välsignad vår,

P. Clemens

Bild: "Flagellazione di Cristo", av Spinello Aretino (ca 1395-1400)
https://www.metmuseum.org/art/collection/search/437744

Musik: Matthäus-Passion BWV 244, av J. S. Bach (1722), här med Philippe Herreweghe och Collegium Vocale Gent
https://www.youtube.com/watch?v=Y6SyaRavN8k&list=OLAK5uy_nSrUcvDMF2sTFi0N-rlklIJELB7q9C2aQ

11/03/2026

KARMEL – KATOLSK ANDLIG TIDSKRIFT

Det här hittar du i vårnumret 2026 som nu är ute ...

* * * * * * *

Elia, Guds man, hjälper oss att möta den levande Guden i det stilla suset på Horeb, av P. Élie-Joseph av Jesu Hjärta OCD

”Elia steg upp och åt och drack, och måltiden gav honom kraft att gå i fyrtio dagar och fyrtio nätter, ända till Guds berg Horeb” (1 Kung 19:8).

Efter en svår period där han har varit frestad till dödslängtan står Elia upp igen och tar ödmjukt emot ängelns inbjudan att fortsätta resan. I öknen går han framåt genom lydnaden, i naken tro i efterföljelsen av sina fäder och sitt folk. ”Stig upp och ät annars orkar du inte hela vägen.”

Vilken väg? ”Var väntar du på mig Herre?”...

Var vi är säger något om vart vi är på väg, av P. Clemens av Sankt Gabriel OCD

Under 2025 firade Katolska kyrkan det stora jubelåret med temat ”Hoppets pilgrimer”. Innan jubelåret formellt hade avslutats inledde Karmelitorden, i nära anslutning till detta, ett särskilt år tillägnat den helige Johannes av Korset (1542–1591). Nu 2026 infaller nämligen trehundraårsminnet av hans helgonförklaring (27 december) och även hundraårsminnet av hans utnämning till kyrkolärare (24 augusti). Som tema för detta år har man valt orden: ”Hoppet uppnår så mycket som det hoppas.” Denna poesirad från den förste oskodde karmelitens dikter ansluter alltså helt nära till något som Kyrkan särskilt vill vända våra sinnen till i vår tid.

Att läsa fader Johannes rika texter med rätt inställning är alltid berikande. Här kan det vara värdefullt att komma ihåg en vacker och på något sätt tidlös formulering från det allra första numret av denna tidskrift: ”De flesta har mycket vaga begrepp om mystik och kontemplation, och bara namnet Johannes av Korset väcker hos många en känsla av något sublimt, som endast är för några få utvalda. Om man emellertid börjar läsa dessa bönens mästare upptäcker man snart, att de vänder sig till alla människor, och att det enda som fordras för att förstå dem är ett enkelt, okonstlat och öppet sinne” (Karmel 1966,1).

Ledningen för de oskodda karmelitbröderna har nu föreslagit att vi under detta år särskilt tar del av Johannes av Korsets syn på skapelsen. Vid första anblicken kan detta tema kanske förefalla något oväntat. Men – som vi snart skall se – var vi är säger något om vart vi är på väg.

Jesu Hjärta – enligt den heliga Thérèse av Jesusbarnet, av P. Henrik-Maria av de Heliga Hjärtana OCD

”Jag vill enbart arbeta för din Kärleks skull med det enda målet att behaga dig, trösta ditt heliga Hjärta och rädda själar som kommer älska dig i evighet.” Dessa ord uttalar den unga karmelitnunnan Thérèse av Jesusbarnet och av det Heliga Anletet, när hon, på knä framför en staty av Vår Fru av Leendet, viger sig till Guds barmhärtiga kärlek. För den unga karmelitsystern från Lisieux är det just temat att trösta Jesus som är det viktigaste (Självbiografiska skrifter, s. 238).

Den franska revolutionen har man i svenska skolor ofta fått lära sig att betrakta som något underbart. Frihet, jämlikhet och broderskap låter tilltalande i teorin, men verkligheten blev en totalitär diktatur som i toleransens namn sökte underkuva all avvikande uppfattning. Kyrkan fick lida mycket, inte minst på grund av sin koppling till l’ancien régime. Tron sågs som vidskepelse och det gudsvigda livet som ett uttryck för bakåtsträvande radikalitet. Staten skulle kontrollera kyrkan – präster och ordensfolk tvingades att avlägga en trohetsed till staten, och de som vägrade blev landsförvisade eller avrättades. Detta skulle bli ödet för de sexton karmelitnunnorna från Compiègne som den 17 juli 1794 steg upp på schavotten och gav sina liv i trohet mot sina klosterlöften. En av anklagelserna som framfördes för att få dem avrättade var att man funnit bilder av Jesu heliga Hjärta bland deras ägodelar.

Efter denna tragiska förföljelse har kyrkan velat gottgöra för de synder som riktats mot Guds majestät. 1800-talet blev därför en tid då spiritualitet präglad av gottgörelse och botgöring blommade upp. Bland dessa är devotionen till Jesu hjärta. År 1856 införde påven Pius IX Jesu Hjärtas högtid för den universella kyrkan, och år 1864 saligförklarades Marguerite-Marie Alacoque, samt påbörjades planerna för att bygga Sacré-Cœur-basilikan på Montmartre i Paris för att helga Frankrike till Jesu Heliga Hjärta. Många kommuniteter tillägnade det Heliga Hjärtat bildades under detta århundrade, bland dem Sacré-Cœur-systrarna grundade av den heliga Madeleine-Sophie Barat med jesuitisk spiritualitet och ett apostolat ägnat åt flickors utbildning (denna kongregation har varit verksam i Stockholms katolska stift och gjort mycket gott åt Guds folk). Kyrkor och kloster grundades för att ära Jesu Hjärta. Så, man kan också fråga vilken inverkan denna devotion hade på det stora helgonet från Lisieux?

Mot den inre tystnaden, av P. Philippe av Jesus-Maria OCD

Vi är invaderade av oväsen. Det omger oss och anfaller oss från alla håll. Oväsen från våra överaktiva städer, från bilar, flygplan, från maskiner utanför och inne i våra hus. Och förutom detta oväsen som tränger sig på oss finns det oväsen som vi själva skapar eller väljer. I bussar och tåg kan man se att hälften av passagerarna är utrustade med små hörlurarför att lyssna till musik. På så sätt skyddar de sig mot oväsendet omkring sig genom att stänga in sig i en bubbla av ljud, ”deras” ljud. Liksom tonåringen som genom den musik han eller hon lyssnar till på sitt rum avgränsar och skapar sitt eget personliga livsviktiga utrymme i familjens sköte. Och hur många kommer inte hem på kvällen och sätter på TV:n eller radion för att få till stånd ett näste inbäddad i ljud där de kan installera sig efter en tröttsam dag. Ljud man utstår, ljud man väljer. Detta oväsen har ofta omedvetet en funktion som vi nästan inte vågar erkänna för oss själva, nämligen den att maskera och tysta ned ett annat ljud: det som fyller vårt inre. Detta oljud upptäcker vi ofta på ett smärtsamt sätt när vi väljer att stanna upp för att försätta oss i bön. Alla nybörjare på den inre bönens väg blir omedelbart konfronterade med denna oangenäma erfarenhet: upptäckten av det oväsen som koloniserar själens tempel.

Vi anar alla att vår själ ursprungligen är en tystnadens plats, en jungfrulig plats och en helgedom där Gud vill bo i frid med oss. Men när vi träder över tröskeln till detta inre tempel genom den inre samlingen möter vi en otrolig kakafoni som gör bönetiden till en resonanslåda där alla aspekter av vårt liv återkastas och alla våra rädslor kommer i dagen, ja alla de mest skilda känslor och önskningar.

Den fundamentala frågan blir då inte längre det yttre oväsendet
utan i stället tankarnas tystnad.

* * * * * * *

150 SEK för prenumeration inom Sverige (lösnummer 45 SEK) inbetalas antingen till bankgiro 5018-8952 eller swish 123-676 10 27. Danska prenumeranter betalar motsvarande 200 SEK till Den Danske Bank 1551-4820065182. För prenumeration till övriga världen in betalas motsvarande 200 SEK till IBAN: SE91800008214994 3665 7648 BIC/SWIFT: SWEDSESS Swedbank, Box 16073, 250 16 Råå. Märk alltid inbetalningen ”Tidskriften Karmel”, och glöm inte att ange namn och, för nya, också adress!

Med tillönskan om en välsignad vår,

För redaktionen
/ P. Clemens

14/02/2026

TEOLOGISKA DAGAR OM EDITH STEIN

Sigtunastiftelsen 15–18 juni 2026

* * * * * * *

Välkommen till fyra fördjupande och inspirerande dagar om den heliga Edith Stein som är en av 1900-talets mest fascinerande gestalter. Som filosof, judisk konvertit, karmelitnunna och martyr levde hon i skärningspunkten mellan tro, förnuft och lidande. Hon dödades i nazisternas koncentrationsläger i Auschwitz 1942 och blev därigenom ett vittne om kärlekens kraft i ondskans tid. Edith Stein, också känd som Teresa Benedicta av Korset, är en av Europas skyddshelgon och förblir en profetisk röst i vår tid och en brobyggare mellan judendom och kristendom, mellan kontemplation och intellektuell reflektion.

Under dagarna får vi ta del av föreläsningar och samtal med framstående teologer, författare och karmeliter: kardinal Anders Arborelius OCD, Stockholms katolska stift, biskop Karin Johannesson, Uppsala stift, pater Christof Betschart OCD, dekan vid Teresianum i Rom, pater Clemens av Sankt Gabriel OCD, från karmelitklostret i Tågarp, Magdalene Thomassen, lektor vid VID vitenskapelige høgskole i Norge, Anita Goldman, författare, kulturskribent och kännare av judisk-andlig tradition. Det blir en ekumenisk och fördjupande gemenskap i Edith Steins anda, där stillhet, teologi och samtal får samverka.

För fullständigt program och anmälan se:
https://sigtunastiftelsen.se/events/teologiska-dagar-om-edith-stein/

13/09/2025

FIN MÖJLIGHET TILL FÖRDJUPNING I ANDLIG TEOLOGI

Ett erbjudande från påvliga institutet Teresianum 2025–2027

13/09/2025

13/09/2025

FIN MÖJLIGHET TILL FÖRDJUPNING I ANDLIG TEOLOGI

Distanskurs online på engelska vid påvliga institutet Teresianum

24/08/2025

Mycket fint under Stockholm 2025 …

07/06/2025

IN SACRA DIES PENTECOSTES

"Den Livgivande Anden": predikoutkast av S:t John Henry Newman

* * * * * * *

1. INTRO. — Vi har vad vi har väntat efter. Påsktiden är inte endast en tid av att glädjas, utan av väntan på en gåva. Hela skapelsen suckar och våndas, etc. Så, nu vid slutet, går vi inte längre, utan räknar vår tid från Pingsten.

2. Dagens gåva upprättade Kyrkan, och därför sägs det att det är en häftig vind som fyller huset. Salomos tempel fylldes av härligheten, liksom den söta nardusen fyllde huset.

3. För fram till denna dag var Kyrkan inte formad. Mängden som följde Jesus inget annat än materia. De var inte en kropp fylld av Kristus. Kristus var med dem, men utifrån; de hade ännu inte fått bekräftelsen. De var alla skingrade runt som får. Så som en individ först kan ha hjälpande, sedan heliggörande nåd – så ber multitudo fidelium hela Påsktiden att få vara Kristi brud.

4. Nu kom Anden ned, för att samla Guds barn etc., alla de som hade flytt etc.; återvände – 3000–5000.

5. Som de förtorkade benens uppståndelsen, Hes ###vii.

6. Sådan är Andens kraft, dess manifestation; så plötslig, så mild, så stilla. Det är liv från död – vad hälsa är efter sjukdom. Den gör ung. Åh, vilken gåva detta är! Vem skulle inte förundras om en läkare kunde göra en gammal man ung? Se honom, oförmögen att göra mer än att famla omkring, hans lemmar stela, hans ansikte förtorkat, etc., etc. Men läkaren kommer, och hälsan och behagligheten och livskraften återvänder, etc. Det är detta som uppfylls genom Andens kraft, i viss mån hos enskilda, men i allra högsta grad i kroppen.

7. Och är det möjligt att sådant finns i beredskap för England? (förklara). Inget oväntat, inget för svårt. Det är nåd, ändå spridande inte allt på en gång.

8. Bön för detta. Aldrig så mycket bön som nu.

[ur The Catholic Sermon Notes av Saint John Henry Newman]
https://www.newmanreader.org/works/sermonnotes/index.html

* * * * * * *

Med tillönskan om en salig Pingsthögtid,

P. Clemens

Dagens dekad på rosenkransen "3er Misterio Glorioso: Pentecostes" och tillhörande sång "El Mismo Espíritu Que Habitó en María" med Athenas & Tobías Buteler
https://open.spotify.com/track/1MUUrV4PG5agzv1MYYW9g2?si=b0b0efcf2ea44cc9
https://open.spotify.com/track/0fmAP2UV4Cd3Ps9LZ3BpAI?si=af5211a52a144aa8

Bild: "The Descent of the Holy Spirit upon the Apostles and the Virgin Mary (The Pentecost)", gravyr av Gian Jacopo Caraglio (1500–1565)

09/04/2025

"MIN BLICK ÄR STÄNDIGT FÄST VID HERREN – EN LITEN RETRÄTT OM KRISTEN MYSTIK"

9-11 maj på Äspögården, en fin reträttgård i Skåne

* * * * * * *

Det finns några platser kvar vad jag förstått...

Min blick är stadigt fäst på Herren En liten reträtt om kristen mystik Datum: 9-11 maj 2025 Retreatledare: Pater Clemens Karlsson OCD är katolsk präst och karmelit tillhörande Den Helige Johannes av Korsets Kloster vid Tågarp, Norraby i nordvästra Skåne.Pris: Enkelrum 2940 krPriset inklude...

29/12/2024

HOMILIA DEN HELIGA FAMILJENS FEST (C)

Glumslöv och Norraby den 29 december 2024

* * * * * * *

Kära bröder och systrar,

Idag firar Kyrkan den Heliga familjens fest: Jesu, Marias och Josefs familj. Festen instiftades 1893 och firas numera alltid på söndagen efter jul. Den Heliga familjen är viktig eftersom den är en modell för alla familjer att följa. Det beror inte på att Jesus, Maria och Josef skulle ha haft ett stort och vackert hus, eller lätta liv där allt bara flöt på fint. I själva verket var det tvärtom! De levde anspråkslöst, och fick definitivt bemöta svåra händelser.

Till exempel fick Maria och Josef vandra flera dagar från Nasaret till Betlehem. Maria var höggravid, och när det var dags för henne att föda fanns det ingen plats för henne i härberget. Jesus föddes utanför och lades i en krubba! När Maria bar fram Jesusbarnet i templet i Jerusalem, sade en man som hette Simon till henne: Se, detta barn skall bli till fall eller upprättelse för många i Israel och till ett tecken som väcker strid – ja, också genom din egen själ skall det gå ett svärd.” Han hänvisade till den smärta Maria skulle erfara då hon skulle se sin son Jesus dö på korset. Sedan blev Josef varnad i en dröm för att kung Herodes ville döda barnet Jesus, och den heliga Familjen behövde fly till Egypten.

Genom att bli människa så har Jesus, Guds Son, inta bara i sin gudomlighet känt varje mänsklig familj, utan också verkligen blivit en del av en sådan, och som sådan till och med folkbokförd. Den heliga Thérèse av Jesusbarnet, jungfru av vår orden och kyrkolärare hjälper oss rätt när det gäller att uppfatta konsekvenserna av detta för våra sammanhang. I ett av sina Sista samtal talar hon om detta, på sitt, också till den teologiska formen, familjära vis:

”När jag tänker på den Heliga familjen, så vill jag så gärna föreställa mig deras liv som något helt vardagligt, utan allt det som man berättat för oss och sådant som man bara förmodar. Till exempel att Jesusbarnet skulle ha format fåglar av jord och andats på dem och så gjort dem levande. O nej då! Den lille Jesus gjorde minsann inga sådana där onödiga underverk, inte ens för att glädja sin Mor. Ja, hur kunde det annars komma sig att de inte blev förflyttade till Egypten genom ett underverk, det hade ju varit nödvändigt på ett helt annat sätt och så lätt det hade varit för Gud. På ett enda ögonblick skulle de ha kommit dit. Men så var det inte, deras liv var helt som vårt. Och så många bekymmer och besvikelser!” (Sista Samtal, 20 aug 1897).

Dessa är viktiga iakttagelser som ges oss nu på söndagen under juloktaven, detta hur Jesus verkligen kommit till våra villkor som de är, och att den familj han blev en del av är sådan att vi, genom den, får del i vad Gud ger genom att ha sänt honom åt oss..

Idag fick höra om hur oroliga Maria och Josef var när de hade tappat bort Jesus när denne var vid 12 års ålder, eftersom han hade stannat kvar i Jerusalem. När de slutligen fann honom efter tre dagar, frågade Maria honom: ”Barn, hur kunde du göra så mot oss? Din far och jag har letat efter dig och varit mycket oroliga.” Och Jesus sade till dem: ”Varför skulle ni leta efter mig? Visste ni inte att jag måste vara hos min fader?” (se Luk 2:41–52). Maria och Josef förstod inte orden han sade.

I ett glädjesgivande mysterium gick Jesus sedan med dem hem till Nasaret igen. Han, i vilken Faderns angelägenheter, Faderns hus, också kommer till oss, går med föräldrarna hem igen. Han, i vilken Guds allmakt och frälsning ryms och kommer oss till hjälp, inte bara ansluter till Maria och Josef igen utan underordnar sig även dem enligt Guds vilja. Samtidigt anar vi att denna påskresa till Jerusalem skulle följas av fler, och att Jesus i vuxen ålder som man, än mer skulle komma att både dela sin himmelska vishet och här helt fullborda det som hör Fadern till, igen förbli fördold i tre dagar men nu utan all mänsklig möjlighet att återfinna honom, för att sedan själv i sin uppståndelse på ett övernaturligt och livgivande vis bereda och ge åt oss ett evigt hem med Gud och hos Gud i himlen.

I återvändandet till Nasaret är det just Jesu underordning som är hans verksamma akt, och för oss är den beviset på hans vishet och kärlek. Detta är värt att begrunda, för också vårt mottagande av honom i våra liv sker från hans sida så, till fullbordan av våra relationers tillvaro och syften inför både Gud och människor.

Så, vad gör då en familj helig? Allt som evangeliet säger i detta avseende är för att visa att en helig familj inte är en familj som enligt världslig standard ”ser perfekt ut”, inte en familj där ingen någonsin inte håller med, där huset alltid är perfekt städat, eller där allt bara flyter på smidigt. Det är en familj som lever i en fullkomlig kärlek. Kärlek och helighet kan återfinnas i enkla liv och i enkla handlingar, som att städa upp, eller att omfamna någon. Kärlek och helighet kan återfinnas i familjer i svåra tider, som när någon älskad dör.

Till skillnad från den heliga Familjen i Nasaret brister vi ibland i kärleken, men det betyder inte att vi skall ge upp tanken med familjen i stort. Gud gjorde familjen till en speciell plats åt oss för att lära oss helighet. Vi ber tillsammans, arbetar och växer tillsammans. Dessa är de som Gud har givit oss syfte så att vi skulle lära oss att förlåta och att älska. Vi ger av vår tid och vår ansträngning till dem. Vi lär oss också vi att säga ”ja” till Guds plan för våra liv, just som Maria och Josef gjorde.

Det är vad den heliga Thérèse hade begrundat i sitt hjärta under sina sista månader i karmelitklostret i Lisieux, väl medveten om hur mycket stort som i vår relation till den heliga Familjen sker hos oss redan här. När det går upp för oss hur tillhöriga vi är dem, skulle inte också då vi utbrista: ”Så underbart det blir när man i Himlen får reda på allt vad som har hänt hos den heliga Familjen!” (ibid.). Det nämligen finns ingen djupare frid, mer utåtriktad kärlek och spontanare glädje än vad som kommer av att få leva infogade och i tilltagande harmoni med den heliga Kyrkan – även då vi utmanas därigenom. Här låter han sig finnas i honom är också den heliga Familjen vår, ty också åt oss är Sonen född, Jesus, Frälsaren, oss given.

Med tillönskan om en fortsatt salig Kristi födelses juloktav!

P. Clemens

* * * * * * *

Bild: "Kristus som undervisar i templet", av Carl Bloch (1834–1890)
https://kuadros.com/sv-se/products/kristus-undervisar-i-templet?srsltid=AfmBOoqZyozdu_Zwnps4usnC1bzIHTNnaTgHdLlZHCfgchfR0PQ8rH15

https://www.katolskakyrkan.se/forsamlingsliv/ordo-och-veckans-lasningar/vecka-52/sondag-den-29-december

Musik: "Il est né le Divin Enfant", traditionell fransk julvisa här framförd av Natasha S-t Pier & Les Petits Chanteurs à la Croix de bois
https://www.youtube.com/watch?v=7NUah-g-eKU

https://en.wikipedia.org/wiki/Il_est_né,_le_divin_Enfant