Vår ortodoxa tro
Fundamentet som den ortodoxa tron vilar på är Jesus Kristus, han som är vår Frälsare och Gud. Vid sin födelse blev han som var sann Gud även sann människa, två naturer förenade i en person, och vår broder. Vid sin död för oss på korset, besegrade han synden, och vid sin uppståndelse besegrade han döden. Hans apostlar predikade detta stora glädjebudskap, och densamma mission har Ky
rkan även idag. Att göra alla folk till Jesu Kristi lärjungar, att döpa dem och undervisa dem i allt det som Herren själv lärde. Den ortodoxa kyrkan bekänner den Heliga Treenigheten – Gud Fader som Sann Gud, Gud Sonen som Sann Gud och Gud Den Helige Anden som Sann Gud, tre personen i En, Enda Gudom. Kyrkan är inte bara en byggnad som de troende samlas i för gudstjänster, eller en sammanslutning. Kyrkan är En, Den Heliga Katolska och Apostoliska Kyrkan av Ortodox tro. Den omfattar inte bara de troende medlemmarna i Kyrkan idag, utan alla levande och döda troende, alla heliga och alla profeter från både Gamla och Nya förbundet och alla änglar. Kyrkan är den samme idag som den var när Abraham, Elias och Moses levde, och kommer att så vara till tidens ände, och Kristus själv är dess Huvud och Överstepräst. Tillsammans med helgonen, våra himmelska förebedjare, förenar sig den jordiska Kyrkan i en aldrig tystnande lovsång till vår Herre och vår Gud. Och genom att även de döda tillhör Kristi Kyrka så är det vår plikt att be för dessa. Bland helgon så intar den Allra Saligaste Gudaföderskan Maria en särställning. När Kristus blev människa för vår frälsnings skull så blev Guds Moder också vår Moder och hela Kyrkans Moder. I evighet skall Guds Moder prisas salig, och nu i väntan på vår Herres återkomst så kan vi försäkra oss om Hennes Beskydd. Tillsammans med Bibeln så utgör Traditionen de två ben som Kyrkans lära vilar på. Äldst av dessa är Traditionen, och Bibeln har växt fram inom denna. Den Ortodoxa kyrkans bekännelseskrifter är tillsammans med Bibeln de sju ekumeniska konciliernas beslut, och kyrkofädernas skrifter. Liturgin ses som den främsta trosbekännelsen. Lokalt så finns även beslut som tagit av de olika lokalkyrkornas egna kyrkomöten, dessa gäller främst ordningsfrågor, men gör att lokalkyrkorna kan uppvisa vissa yttre skillnader. Den Ortodoxa tron är dock en och oföränderig. Det centrala för Kyrkans liv är det sakramentala livet (av latinets sacramentum, att vara helgat åt ”Gud”). Även om antalet sakrament, vilka vi kallar för mysterier, aldrig fastställts så räknar man vanligen med sju stycken. De två främsta är Dop och Eukaristin (nattvarden), samt där efter myrrasmörjelsen (konfirmationen), bikten, äktenskapet, ordinationen (vigningar till de prästerliga ämbetena) och smörjelsen till helande av kropp och själ. För de vilka tillhör det monastiska ståndet så kan man säga att munk-/nunnevigningen ersätter äktenskapet som ett sakrament/mysterium. Av tradition så ser Kyrkan även begravningsgudstjänsten som ett mysterium. Ordet ortodox är grekiska och översätts vanligen med "rätt tro" eller "renlärig", men en mer korrekt översättning är rätt lovsång eller rätt tillbedjan. Detta säger till oss att vi skall hålla fast vid den apostoliska tillbedjan. Vår trosbekännelse
Jag tror på en enda Gud, allsmäktig Fader, skapare av himmel och jord, av allt vad synligt och osynligt är;
och på en enda Herre, Jesus Kristus, Guds enfödde Son, född av Fadern före all tid, ljus av ljus, sann Gud av sann Gud, född och icke skapad, av samma väsen som Fadern, på honom genom vilken allting är skapat; som för oss människor och för vår salighets skull har stigit ned från himmelen och tagit mandom genom den Helige Ande av jungfrun Maria och blivit människa; som ock har blivit för oss korsfäst under Pontius Pilatus, lidit och blivit begraven; som på tredje dagen har uppstått, efter skrifterna, och stigit upp till himmelen och sitter på Faderns högra sida; därifrån igenkommande i härlighet till att döma levande och döda, på vilkens rike icke skall varda någon ände;
och på den helige Ande, Herren och livgivaren, som utgår av Fadern, på honom som tillika med Fadern och Sonen tillbedes och äras och som har talat genom profeterna; och på en enda, helig, katolsk och apostolisk kyrka. Jag bekänner ett enda dop, till syndernas förlåtelse, och förväntar de dödas uppståndelse och den tillkommande världens liv.
