Historia 1: De första invånarna i Gasa kom 1866 roende över Gasasjön med sin get, Anna och David (Gasa-Dave) för att bygga en hydda, ett hem, just på denna plats. 1875 flyttade Gasa-Daves bror Olov (gammel-Ola) och hans hustru Kajsa till Gasa. Nu var det här två bröder och två systrar tillsammans här i byn, Anna och Kajsa var systrar. Så fint att Gasa byggdes upp av två bröder och två systrar och
deras familjer, med deras samiska kultur och historia. Och detta kapell, Betelkapellet i Gasa, invigdes juli månad 1934, för 80 år sedan. När Dave, uppvuxen i Bergnäs på Udden, kom till Gasa med sin Anna 1866 så bodde de först under en gran, sedan i det första huset längre ner mot sjön och sedan i den äldsta delen av detta hus, som jag tror kan vara byggt runt 1895. Intressant att se lite på vad som har hänt i detta hus:
- När Johan, en av Daves och Annas barn, gifte sig 1913 med Amanda (som var troende) i Bergnäs kyrka hade de bröllopsmiddagen i detta hus, sedan dans i Hugos hus.
- Johan byggde upp en annan fastighet, där Båtsuoj ligger och flyttade dit 1927 med familjen och den gamle Dave. Elsa, ett av barnbarnen berättade att han alltid på kvällen brukade sjunga ”Så går en dag än från vår tid och kommer icke mer, och än en natt med Herrens frid till jorden sänkes ner” (188:1).
- Vid denna tid hade det kommit evangelister till Arjeplogs socken som spred det glada budskapet och många blev frälsta, en väckelse som drog med sig nästa alla i Gasa, Sjulnäs och Kallön. Denna stuga blev centrum för denna väckelse, här samlades man och bad, sjöng och vittnade.
- Juli månad 1934 invigdes så detta kapell, sedan betelförsamlingen bildats 1932. Johan valdes till den förste föreståndaren i församlingen, hans bror Hugo till diakon liksom hans kusin Robert, en annan kusin, Karl-Fredrik väljs till äldste. Här var det mycket sång och musik. Det första instrumentet var gitarr, sedan skaffade man denna tramporgel.
- Många döptes i Gasasjön, sedan i en dopgrav av trä, innan man murade den dopgrav som nu finns här (Hans H.). Dopgraven är i dag en fin påminnelse om de allra första dopplatserna i kyrkan, från de första århundradena, de kallas baptisterier och de utformades just som dopgravar, som sarkofager. Den döpte föregrep sin egen död och förenades med Kristus och tog emot det eviga livet redan här i livet.
- I detta kapell hölls sedan också begravningen för Johan (1962?)
Historia 2: I slutet av 1920-talet kom skidåkande och cyklande evangelister från Västerbotten till byarna i södra kommundelen. Den starka förkunnelsen skakade om i byarna. I Gasa kom många till tro på Jesus. Detta resulterade i en omfattande väckelse i området. I början hade man hjälp från Filadelfiaförsamlingen i Arvidsjaur.
1932 bildades Betelförsamlingen i Gasa, en församling med rötterna i den svenska Pingströrelsen. Under en period fram till slutet av 40-talet, växte antalet medlemmar till över 100 personer. Nu hade man kapell i Gasa, i Slagnäs och på Storgatan i Arjeplog, även i Laisvallby fanns ett litet kapell. Alla fyra kapellen är nu sålda av Pingstförsamlingen. Norra Västerbotten 980129, Bosse Johansson:
I början av 1930-talet gick en väckelsevåg över Arjeplogsbygden. Centrum för väckelsen blev den lilla byn Gasa, drygt fyra mil söder om centralorten. Med frivilliga krafter och insamlade pengar byggdes ett kapell som kunde invigas i maj 1932. Kapellet blev centrum både för byns egna bönemöten och stora frälsningsveckor under sommaren. Så gott som samtliga familjer i byarna Gasa, Sjulnäs och Kallön blev frälsta. Flera av dem som frälstes är fortfarande med i Filadelfiaförsamlingen i Arjeplog. Äldst är Edit Hansson i Slagnäs. Hon fyller 93 år i mars. Betelkapellet i Gasa står numera öde och är privatägd sommarstuga. Det är en av många ödegårdar i Arjeplog.
1. "Arjeplogaren är ogudaktig på ett ärligt sätt"
I början av 1930-talet kom två män vandrande från Sorsele. De var på missionsresa till Arjeplogs södra kommundel. Den ene hette Grundström, var rödhårig och en charmerande personlighet. Han spelade dragspel så det stod härliga till. Evangelisterna kom till en bygd som inte var särskilt religiös. Beda Wallström, aktiv i Filadelfiaförsamlingen, förklarade för undertecknad i slutet av 1980-talet: "Arjeplogaren är ogudaktig. Men han är det på ett ärligt sätt och försöker inte hyckla". På samma sätt var det då när väckelsen kom. Hans Holmgren från Mellanström, är född i Strömholm. Han döptes 1934:
-Det fanns två kvinnor från Strömholm och Grannäs som var troende. En dag sa de:"Snart kommer frälsningen". Strax efter dök evangelisterna upp. Till en början åkte byborna till Arvidsjaur för att delta i församlingsarbetet i den församlingen. För att ta sig dit fanns det de som åkte skidor. Någon riktig väg fanns inte. Den nya församlingen i Gasa bildades den 5 maj 1932. Nu började en febril verksamhet. Ett bönhus skulle byggas. På en höjd i Gasa fanns ett hus. Det ägdes av Johan Lestander. Denne var också med i den nya Betelförsamlingen. Kapellet bvyggdes ihop med huset. Johan Lestander blev församlingens förste föreståndare. Gudstjänsterna i Betelkapellet innehöll eldiga läsarsånger och vittnesbörd av medlemmarna. Just sångerna och vittnesbörden lockade många även icke troende till kapellet i Gasa. Vittnesbörden framfördes på ortens dialekt. Där fanns ingen tillgjordhet. Det här var något nytt för bygden. Musicerande i samband med förkunnelse var tidigare förbehållet klockaren/organisten i kyrkoförsamlingen. I stugmöten förekom aldrig musik. Nu blev det annorlunda. Hela bygden levde upp i sång och bön. Gitarrer var de första instrumenten. Sen skaffades en orgel till kapellet. En dopgrav anlades också, först en av trä, sedan en murad.
-Vatten till dopet värmdes upp utanför kapellet i en vedeldad vattenvärmare. Sedan leddes det via en ränna ned i dopgraven, berättar Hans Holmgren. Många män i bygden var tidigare slagskämpar som drack vid lördagsdanserna. Efter väckelsevågen blev det lugnt i bygden. Men alla var naturligtvis inte glada över den "nya tiden". Att en ny framtoning kom från människor som tidigare varit rejält "ogudaktiga" väckte ibland uppståndelse och konflikter. Det fanns en intolerans mot oliktänkande. Men församlingen levde vidare och offerviljan var god. Redan första året skänktes 702 kronor. Som mest hade församlingen 110 medlemmar.
2. Oenighet om byäldsten
ARJEPLOG (NV)
Bland de första protokollen, från den 3 september1932, framkommer det att församlingen var oense om vem som skulle bli församlingens äldste. Beslutet fick skjutas upp två gånger. Mötesverksamheten var livlig under det första verksamhetsåret. Den 5 maj 1932 bildades församlingen i Gasa. En grupp troende vänner som tillhörde Betaniaförsamlingen i Arvidsjaur samlades för att bilda en egen församling, framgår det av det första protokollet. Utdrag ur det protokollet visar följande: "Fråga angående församling behandlades och till föreståndare valdes Johan D Lestander. Till diakoner valdes Hugo lestander och Robert lestander, gasa, samt Oskar Vallström, Kallön. Församlingen antog namnet betel. Då inga fler frågor förelåg förklarades mötet avslutat." Tre dagar senare samlades man i Gasa igen. Ur det protokollet: "Betelförsamlingen i Gasa utgör alltså en utflyttning från Betaniaförsamlingen i Arvidsjaur. Skiljandet från moderföreningen skedde med bästa samförstånd. Betaniaförsamlingen sände också hälsning med 1 Joh. 1:7 till varje medlem som avflyttat". Den 3 september fick valet av äldste uppskjutas och saken skulle framläggas i bön till Gud. Anledningen var att Broder Robert Lestander föreslog broder Hugo. Och broder KF Lestander föreslog broder Bror. Och broder Valter föreslog Jonas Wallström. Allt enligt protokollet. Den 5 oktober kunde man enas. Då fastslogs att föreståndaren var tillika äldste, men som det ansågs att även en äldste utom föreståndaren borde finnas så valdes KF Lestander till äldste. 42 medlemmar hade församlingen vid bildandet. Den 6 maj 1933 hade församlingen sitt första årsmöte. Året efter i juli kunde kapellet invigas. Mer märkbart från de gamla protokollen är att sekreteraren i Härolden skulle tillkännage att en stor fest hade hållits i Gasa på Marie bebådelsehelg, varvid 13 stycken döptes i vatten. En av dessa var från Arjeplogs kyrkplats, vilken noggrant angavs.
3. Edit Hansson var med från starten
-Jag har varit trogen min tro sedan jag döptes. Edit Hansson i Slagnäs fyller 93 år i mars. Hon är Filadelfiaförsamlingens i Arjeplog äldsta medlem och hon var med när församlingen i Gasa bildades. Edit Hansson är som en levande uppslagsbok. Hon minns människor och årtal från den tid som flytt. Och hon ler igenkännande när hon berättar om den församling och den väckelse som kom att utgöra grunden för pingströrelsen inom Arjeplog.
-Evangelisterna utlyste möte och dit kom det många, berättar hon. Edit Hansson döptes i Arvidsjaur. Där fanns ju redan en församling och ett bönhus.
-Vi hade en häst som vi åkte ett tjugotal personer med till Arvidsjaur. Vi blev lyckliga allesammans. Hon var inte troende innan hon frälstes.
-Nog hade jag väl läst lite grann i Bibeln. Men mer var det inte. Leende berättar hon om att hela byn var frälst, utom en person.
-Brita-Kajsa som bodde i en liten stuga med täppa alldeles nära vårt hus, var inte med. Hon var hårdnackad. Men nog tror jag innerst inne att hon på sitt sätt också trodde på Gud. Hon berättar också hur väckelsen spred sig till grannbyarna, till Grannäs, Kallön och Maskaur.
-Vi samlades och sjöng: "Till bön och till lovsång nu samlas de fromma". I dag orkar hon inte åka på mötena i Arjeplog
-Jag längtar dit men jag orkar inte. Dessutom hör jag illa. Det är svårt i en sån lokal att höra vad som sägs. Jag sköter mina bönestunder här hemma i stället.
4. Hans Holmgren från Mellanström har i många år varit ordförande i Filadelfiaförsamlingen i Arjeplog. Han döptes i kapellet i Gasa 1934 som 13 åring. Hans Holmgren är fortfarande aktiv, men har lämnat ledarskapet inom församlingen. Han minns liksom Edit Hansson den glädje och gemenskap som fanns genom åren.
-Jag har haft min tro sedan jag döptes. Men under fyra år, när jag gjorde lumpen exempelvis, festade jag också. Visst hände det att jag kom hem på fyllan. Men tron fanns och jag kom tillbaka. Under tre år 1977, 1978 och 1979, var han kommunalråd i Arjeplog som centerpartist.
-Min tro hjälpte mig i det jobbet. Varje morgon hade jag en bönestund för mig själv på kontoret innan jobbet. Det gav mig styrka. Hans Holmgren berättar också om dessa år när han ofta var på möten med länsstyrelsen eller andra myndigheter.
-Många av de övriga deltagarna tyckte det var bra att jag var med. "Då kan ju du köra som är nykter", sa de. Det gällde när vi hade middagar och fester. Hans Holmgren minns också när han själv blev andedöpt.
-Det var i en ladugård. Vi hade samlats en massa ungdomar. Ladugården var nyskurad och ren. När min pappa kom för att hämta mig efter det bönemöte han deltagit i, ville jag inte gå hem. "Jag ska bli andedöpt först svarade jag". Till sist blev jag det. En varm ström genomströmmade kroppen och jag blev lycklig. På vägen hem gick jag som om jag varit full.
