Du skulle kanske också berätta om saker ni gör tillsammans. Kanske skulle du berätta om saker som ni inte är överens om. Equmenia är samlingsnamnet på allt det lokala barn- och ungdomsarbete inom Equmeniakyrkan (tidigare Metodistkyrkan i Sverige, Svenska Baptistsamfundet och Svenska Missionskyrkan). Det innebär rent konkret runt 400 föreningar och 20 000 medlemmar över hela Sverige. Equmenia finns
för att vi tillsammans kan göra något som inte varje lokal förening eller enskild medlem skulle kunna göra själva. Det betyder att Equmenia förutom allt arbete i Sverige har kontakt och utbyten med kristna runt om i världen, att vi ordnar större mötesplatser runt om i landet och att vi samlas en gång varje år för att gemensamt fatta beslut om vad vi vill göra kommande år. Genom Equmenia byter vi också erfarenheter som gör att scouter och körer, tonårssamlingar och idrottsgrupper, söndagsskola och studentarbete får fortsätta att utvecklas år från år. Men även om vi är glada över varandra är vi inte överens om allt. Vi är trots allt syskon. Grunden för det vi gör är vår pappa, tron på Gud. Men att vara kristen är inget krav för att vara med. Och vi som kallar oss kristna, vi uttrycker den tron väldigt olika. Och det är som det ska. Genom våra olikheter tror vi att vi bättre speglar den Gud som alltid är större, och närmare, än någon av oss kan förstå. Har du nu förstått allt om Equmenia? Naturligtvis inte. Det här är bara början. Välkommen att höra av dig till någon av alla de lokala grupper som finns runt om i landet eller kontakta Equmenias nationella eller regionala kanslier, så att vi får träffas och kan fortsätta prata. Vi vill
Jesus Kristus är Herre. Det är Equmenias ledord. Och även om vi är en ung organisation så är det ord med djupa rötter. Orden var den första kyrkans bekännelse. Och genom alla tider och platser hör vi ihop med dem. Vi är en del av den kyrkan och vi vill göra vårt bästa för att vara en kyrka med Jesus i centrum som ger plats för barn och unga utifrån vår tids behov och möjligheter. Från allra första början så var orden ”Jesus Kristus är Herre” inte bara en bekännelse om vem man tillhörde. Det var också att utmana andra som ville bli kallade herre. Där och då krävde den romerska kejsaren att alla skulle bekänna att Caesar var herre. Men den unga kyrkan hade fått smak på en annan Herre och ett annat liv. I vår tid finns ingen Caesar, men mycket annat som vill bestämma över hur vi ska vara och vad vi ska tycka. Det kan till exempel vara pengar, mode, lärare, regeringar. Även i dag vill vi ge möjlighet till ett annat liv – ett liv där Jesus är Herre. Equmenia gör det utifrån sina fyra ledord. Gemenskap
Alla behöver en gemenskap. Vi vill vara med och forma lokala gemenskaper runt om i hela Sverige där barn och unga får känna att de är välkomna, blir sedda och får bidra med det som är deras gåvor och erfarenheter. Lärjungaskap
Att vara lärjunge är att välja att följa någon och låta sitt liv påverkas. Vi vill följa Jesus och låta honom påverka våra val och värderingar. Vi vill genom det bli till välsignelse för varandra, andra och hela skapelsen. Kärlek
Jesus har sagt att Gud är kärlek. Många av oss har upplevt att det stämmer. Vi vill skapa miljöer där människor får möjlighet att öva sig i att se och ta emot den kärleken, men också att ge den vidare. Equmenia vill leva med ett stort socialt engagemang för människor nära och långt borta och för frågor om miljö och rättvisa. Växande
Vi upplever att vi i Jesus Kristus har hittat något unikt. Vi vill att fler ska få vara med och dela glädjen i det. Därför vill vi leva öppna så att fler och fler kan få bli del av vår gemenskap med alla sina olikheter och gåvor. Tillsammans vill vi utrycka vår tro på tusen olika sätt och i tusen olika engagemang, och vi vill tro att det bara kommer att bli vackrare och vackrare. Historien
Gud skapade jorden. För hur länge sedan? Det har inte Equmenias riksstämma tagit ställning kring. Och hur lång tid det tog? Är det intressant? Det intressanta är att Gud på något sätt varit aktiv i skapandet. Och att Gud i och med det tydligt signalerar att han har en avsikt med både människor och övriga skapelse. Det förpliktigar oss att göra vad vi kan för att skapelsen skall må så bra som möjligt. För bra länge sedan, ungefär 2000 år sedan, sände Gud sin son, Jesus Kristus, till världen. Det gjorde Gud kort och gott för att relationen mellan Gud och människan minst sagt strulat till sig. Jesus sändes helt enkelt för att återupprätta relationen. Dessutom levde Jesus ett liv, och sa saker, som i allra högsta grad är relevant i vår tid och som förtjänas att efterliknas. När Jesus hade dött och uppstått, höjdpunkten hittills i hans karriär, åkte han tillbaka till himlen. Det som kallas Kristi Himmelsfärd och brukar firas när vår övergått till sommar i Sverige. Strax därefter blev det pingst för första gången i historien. Och i samband med den första pingsten bildades den första kristna församlingen. När den första församlingen bildats gick det snabbt. Och några år senare fanns det många församlingar. Och nu, 2000 år senare, finns det väldigt många församlingar runt hela jorden. Församlingarna bildar kyrkor. Ett återkommande tema under kyrkans historia har varit att man blivit mer eller mindre oense och därför bildat nya sammanslutningar och kyrkor. Först delades kyrkan i öst och väst. Väst blev den katolska kyrkan. På 1500-talet var det många som tyckte att Katolska kyrkan var ute och cyklade (inte ordagrant, för cykeln var ju inte uppfunnen då), då blev det reformation med bland andra tysken Martin Luther i spetsen. I Sverige anammades reformationen och Svenska kyrkan blev luthersk, vilket den är än i dag. Den Lutherska kyrkan som fanns i Sverige var inte alla helt nöjda med (vilket för den som läser kyrkohistoria framstår som en relativt rimlig åsikt). Under andra halvan av 1800-talet bildades Svenska Baptistsamfundet, Svenska Missionsförbundet och Metodistkyrkan i Sverige. I början av 1900-talet bildades det inom dessa tre samfund fristående barn- och ungdomsorganisationer. Svenska Baptisternas ungdomsförbund (SBUF), Svenska missionsförbundets ungdom (SMU) och Metodistkyrkans ungdom (MKU). Fram och tillbaka de senaste 100 åren pratade dessa tre organisationer med varandra och funderade kring om det kanske kunde vara klokt att göra gemensam sak. Man testade att samlokalisera sina nationella kanslier, hålla årsmöten tillsammans och så vidare. Till slut, 2007, bestämde sig de tre organisationernas respektive årsmöten för att bilda en gemensam federation. Federationslösning, det vill säga en form av paraply för de nationella organisationerna, ansågs vara den bästa lösningen då man fortfarande inte visste hur det skulle gå med modersamfundens (alltså Svenska Missionskyrkan, Baptistsamfundet och Metodistkyrkan i Sverige) processer. Federationen fick namnet Equmenia.
