28/07/2026
Idag firas Botvidsdagen.�En dag då vi särskilt minns S:t Botvid, som gett namn åt vår kyrka och vars liv präglades av tro, generositet och omsorg om sin nästa.
Hans ord är värda att stanna upp inför även i vår tid:
"Om Gud vill ge något för intet, så skall jag skänka det för intet."
Må de inspirera oss att dela med oss av det vi fått och att möta varandra med öppenhet och omtanke. 💙⛪️
28 juli - Botvidsdagen
Enligt Bondepraktikan var regn idag inget att göra åt, ”ingen bot vid”. I de delar av Sverige där man sått foderväxter på myrängar så var det dags att röja vidje, ”bota vidjor”.
Sankt Botvid, född och död i Södermanland. Han omtalas som helgon redan i Vallentunakalendariet på 1190-talet, legenden om honom dock från 1200-talets mitt. Men det mesta vi vet om honom idag är från ”Dresden-manusskriptet” (namn från att skriften förvaras i ett bibliotek i Dresden, Tyskland). Skriften tillkom någon gång under 1300-talet men bygger på äldre skrifter från början av 1100-talet.
Botvid var son till storbonden Sven och hans hustru Bänkfrida på Hammarby gård i nuvarande norra Botkyrka. Han reste i sin ungdom på handelsfärd till England och var där inneboende hos en präst. Botvid imponerades av prästens ord om kristendomen och lät döpa sig. Efter ungefär ett halvår återvände Botvid till Sverige och började där själv undervisa om kristendomen. Det berättas hur han gav fiskelycka åt olyckliga fiskare, som var tvingade att skänka bort 1/4 av sin fångst till platsens ägare Bovinius. Botvid stod på de förtrycktas sida och hjälpte sjuka.
En slavisk man Esbjörn som nu levde som torpare hade Botvid tidigare befriat från sin träldom efter att ha tillfångatagits i Ryssland. Esbjörn övergick till kristna tron. Botvid ville nu att Esbjörn skulle resa till sitt forna hem och sprida kristna budskapet. På båtresan dit halshuggs både Esbjörn och Botvid av en annan slavisk man på Rågö (utanför Nyköping) och överger där den döda kropparna. Men tack vare en fågel som visar vägen för brodern Björn och prästen Henrik, så återfinns senare Botvids kropp, och i förvånansvärt oförstört skick. Där hans blod droppat ner fanns nu även en källa. Dödsåret brukar anges kring 1080.
Botvids bror Björn såg till att kvarlevorna begravdes i Säby kyrka (nuvarande Salems kyrka) innan de överfördes till den kyrka som brodern Björn låtit bygga, Botkyrka. Enligt legenden sprang en vattenkälla upp på vägen mellan kyrkorna där kistan ställdes under en vilopaus, St Botvids källa (ca 1.5 km öster om Salem).
Sankt Botvid och Sankt Eskil är Södermanlands skyddshelgon. De båda sändes ut tillsammans med David av Munktorp och Sankt Sigfrid i Småland för att kristna mälarlandskapen, och de vigdes som missionsbiskopar över "all Sverige nordanskogs". På 1300-talet skrev Ärkebiskop Birger Gregersson rimofficiet till Botvidsfesten. Sankt Botvid återfinns också i Botkyrka kommuns vapen.
Sankt Botvid avbildas med två attribut, fisk och yxa. Hans minnesdag är 28 juli, vilken även burit hans namn i svenska almanackan sedan 1620.
Pilgrimsvandringar mellan Salems och Botkyrka kyrka brukar ske årligen och hembygdsföreningen sätter även ibland upp ett litet drama om Botvid vid Botvids källa.
(Foto: Botkyrka kommunvapen. Botkyrka kommun)
