![Lukas 8[13] De på berghällen är de som tar emot ordet med glädje när de hör det men som inte har något rotfäste. De tror...](https://img3.prayers1.com/109/560/1510682881095608.jpg)
05/09/2026
Lukas 8
[13] De på berghällen är de som tar emot ordet med glädje när de hör det men som inte har något rotfäste. De tror en kort tid, men i prövningens stund avfaller de.
--------
Det är en del av en liknelse där Jesus berättar om en bonde som sådde sitt utsäde. En del föll på stigen, en del på stenig mark, en del under törnen och resten i god jord. Målet var trots allt att varje frö skulle växa till ett ax, som i sin tur skulle bära många fler frön. Men inte allt uppnår detta mål.
Nu jämför Jesus detta utsäde med människor som hör och tar emot Guds ord. Vissa reagerar inte alls på det, medan andra tar emot det, men det saknar djup. Det är just det som undervisningstexten handlar om. Så snart frestelser uppstår faller de bort från tron. Kan inte det hända någon av oss? Finns det inte begär, erfarenheter eller rädslor som kan driva oss bort från Guds ord? Jo, frestelsens själva natur är att knuffa oss bort från Kristi väg. Så den påverkar oss alla. Att motstå den handlar inte om viljestyrka. Snarare tror jag att Guds ord självt utvecklar sin kraft inom oss när vi ger det utrymme att göra det.
Texten handlar om Guds kraft. Många kristna är bekanta med spänningen mellan Guds ord och deras personliga liv och handlingar. Vissa förändrar eller omtolkar helt enkelt Hans ord och uppnår därigenom en skenbar harmoni mellan Guds ord och deras liv. Jag anser att detta är självbedrägeri. Andra förtvivlar nästan eftersom de till exempel inte kan leva enligt Bergspredikan. Jag tror att lösningen ligger i att lita på att Guds ord självt stärker och förvandlar våra liv. Denna tillit, tror jag, är den bördiga jordmån som Hans ord faller i.
