14/05/2026
KRISTI HIMMELSFÄRDS DAG - Evangelium Matt 28:16–20
+
När lärjungarna står och ser Jesus lyftas upp inför deras ögon i Apostlagärningarna 1:1–11, är det inte slutet de bevittnar — utan början. Kristi himmelsfärd är inte en berättelse om frånvaro, utan om en ny närvaro. Jesus lämnar inte världen för att överge den, utan för att vara nära sitt folk på ett djupare sätt: genom den Helige Ande, genom Kyrkan och genom sakramenten.
+
Lärjungarna står kvar och ser upp mot himlen. Kanske känner de samma sak som vi ofta gör när någon lämnar oss: osäkerhet, längtan, frågor. De två männen i vita kläder frågar lärjungarna varför de står så... Det är som om Kyrkan får samma fråga idag. Tron handlar inte om att fly världen eller fastna i längtan efter det som varit. Kristus sänder oss tillbaka till världen — för att vittna, älska, tjäna och leva i hopp. Våra blickar får vara riktade mot himlen, men våra händer måste vara öppna för människorna omkring oss.
+
Himmelsfärden är också ett löfte om människans värdighet och framtid. Jesus tar vår mänsklighet med sig till Fadern. Därför är himlen inte något främmande; i Kristus har mänskligheten redan fått en plats i Guds hjärta. Vårt liv är aldrig meningslöst, våra sår aldrig bortglömda och vår vandring aldrig utan mål. Där Kristus är, där är också vårt hopp. Varje mässa, varje bön och varje handling av kärlek blir ett eko av denna rörelse mellan himmel och jord.
+
Och kanske är det just där trons djup finns: att leva med blicken riktad mot himlen, men fötterna stadigt på jorden.
+
Bön
Herre Jesus Kristus,
du steg upp till Fadern men lämnade oss aldrig.
Stärk vår tro när vi tvekar,
led oss när vägen känns oklar,
och gör oss till vittnen om din kärlek i världen.
Låt våra hjärtan alltid söka det som är där ovan,
där du lever och råder i evighet.
Amen.
F. Janusz 🙏