Pilgrim Singö

27/08/2026

Birkadag - “Helig mark”

Faravid Svalfors af Ugglas samtalar med Anna Sixtensson, präst om
naturen som helig mark förr och nu.

Skapa en egen naturlig altarsten med inspiration från Hovgården och Birka. Samtala om naturen som källa, kropp, vägledare, katedral och kompis.

Adelsö hembygdsgård 30 augusti kl. 16:00-18:00

Ekerö pastorat i samverkan med Alsnu vikingar.

27/08/2026

27/08/2026

Debatt. Bibelsyn.

I dagarna landar boken Hopp i våra brevlådor. En översättning av Nya Testamentet som traditionellt kopplas till kristna samfund med fundamentalistisk bibelsyn.
Parallellt med detta skriver Per Ewert i Svenska Dagbladet om äktenskapet och hänvisar till en ”biblisk äktenskapsyn”.
Varje samhälle har sina knutar. Det ihoptrasslade och olösta som ligger i våra trådsystem. Det är nog som det skall. Kanske kan man närma sig dessa som en påminnelse om allt som ska vara lite svårbegripligt och krångligt. Kanske kan vi stå ut med trasslet och förstå det som en inbjudan att klura och nysta och låta saker ta tid.
En sådan knut är Bibeln, bibelsyn, bibelbruk. Mitt förslag är att vi låter det vara just en knut.

Tänk ett samhälle som har tillgång till ett antikt verk. Ett verk som präglat vår civilisation, våra lagar, våra tankesystem, vår politik och vår kultur.

Tänk vilken källa till bildning, konst, fantasi, tvivel och tro! Vidare till vårt ursprung. Vidare till utmaning och tankemässig spänst.

Bibel 2000 består av 77 böcker, med en bredd i sin tillkomsthistoria. Där finns poesi, myter, begär, sånger, förtröstan, övergivenhet. Där ges röst åt de starka och åt de svaga; vinnarna och förlorarna. Där finns en tillkomsthistoria och årtusenden av tolkningslära. Skilda tider med sina olika anspråk och ideal som projicerats på och påverkat vår förståelse av dessa texter. Texter som behöver översättas från uråldriga pergamentrullar med borttappade vokaler och punkter. Ett arbete som aldrig upphör, som istället pågår ihärdigt och nyfiket.

Så finns det de, i vår tid, som säger att detta är "Guds ord" utan närmare förklaring. Troende och ateister delar den uppfattningen. Kyrkan hjälper till - företrädare - teologiskt skolade människor - som lite slarvigt använder ett invant språkbruk. En gudstjänstordning som kan avsluta bibelläsningen med ”så lyder Herrens ord”. Människor som inte står ut med de olösta frågor och trådar som tillvaron består av, utan istället forcerar, sliter och drar i knuten för att räta ut den. Men – den är förstås kvar, för den kan inte lösas och särskilt inte på det sättet.

Jag möter en ung generation som återanknyter till en sådan bibelsyn. Med någon slags längtan efter snabba och enkla svar vill de att Bibeln ska vara Guds ord. Jag ser på dem med vänliga ögon, men jag vill inte att deras längtan hamnar i ovarsamma händer.

Jag vill påstå att det är hädelse. Att det är att krympa livets mysterium, att krympa Gud, till bokstavsbundna, dessutom föränderliga, textrader.

Jag vill också hävda att det är en fråga som inte enbart är relevant för kyrkorna utan för samhället i stort.

När den typen av trosuppfattningar hyses i stor utsträckning i ett land, då kommer det även att få andra konsekvenser. Då kommer bibelläsningen att kunna komma i händer på fundamentalister. Då kan bibelläsningen komma i händer på ickedemokratiska, fördömande rörelser där den kan bli en farlig kraft.

Därför föreslår jag att kyrkan, präster, teologer vågar bana väg för en bibelsyn som är uppriktig, kritisk, nyfiken och föränderlig. Att vi nystar och sliter och drar, utan att slutgiltigt lösa. Vi står i god tradition.

Judiska läsningar av texter fungerade tidigt på det viset. De var repetitiva, öppna - inställda på att upptäcka nya lager i dessa mångbottnade texter. I klosterlivet tog denna praktik vid. Ständigt lästes texterna, för att tas emot på nya sätt från en gång till en annan. Det var detta som sedan tog vid i den tidiga universitetsmiljön för att förvaltas vidare under århundraden. Vid någon punkt uppstår en konflikt mellan tro och vetande. Kanske nödvändig. Men olycklig. Och från och med upplysningen är krisen ett faktum och en fundamentalistisk bibelsyn blir således gängse i många kyrkor och samfund. I Sverige iscensätts denna debatt i mitten av 1900-talet med Hedenius som centralfigur och då har kyrkan redan gått sig förlorad i en krampaktig, intellektuell ohederlighet.

Jag har haft otaliga samtal med människor som menar att Bibeln är ett hinder för deras tro ”ni tror ju på Bibeln”. Vi tror inte på Bibeln, det är som sagt hädelse. Vi tror på Gud.

Däremot kan Bibeln vara en källa till ett möte mellan då och nu, till berättelser och myter, till existensens storheter, till djupaste bedrövelse och orättvisor. Till glädje och välsignelse. Bibeln låter oss lära känna Jesus, Guds Ord, som mer än någon annan präglat oss och vår kultur, vare sig vi vill det eller ej. Där finns otroliga berättelser om hur en enkel man står upp mot makten, om hur Gud blir till ett barn och läggs i famnen på en ung kvinna. Där finns tron på att den som är störst av oss är den som tjänar andra mest. Där finns barmhärtighet och uppståndelse - tron på att ljuset lyser i mörkret och att mörkret inte övervinner det.

Men där finns inte sanningar och dogmatik på ett givet sätt. Istället en inbjudan till att alltid använda ytterligare ett perspektiv, en annan läsning av tillvaron. Där finns en inbjudan till ett rikt persongalleri, en yvig mångfald. Där finns det att uppröras över och ta avstånd ifrån. Där finns det att vila i och det som väcker förundran.

Ytterst handlar vår bibelsyn om vår blick på tillvaron och på varandra. Därför behöver vi företräda en bibelläsning, öva oss i en sådan, som får en god påverkan på livet i stort. Det duger inte att räddhågset klamra sig fast i en föråldrigad språkdräkt som indikerar idéer som inte går att försvara. Det duger inte heller att slarva med en översättning för att den ska passa ihop med framgångsteologi eller tala om ”en biblisk äktenskapsyn”. Då gör man inte det arbete som Bibeln bjuder in till.

Hillevi Uddenfeldt, kyrkoherde Maria Magdalena församling

13/06/2026

En stunds stillhet inför helgen, med Camilla Lif
https://www.sverigesradio.se/avsnitt/helgsmal--206

13/06/2026

Denna helg med Pilgrim Singö, med tema: Kallelsen till Guds rike

Lovsång tillkommer dig,
o Gud, på Sion.
Vi infriar våra löften till dig,

du som hör bön.
Till dig kommer alla människor

för att bekänna sina synder.
När vår skuld blir oss för tung
förlåter du oss.

Lycklig den utvalde
som får komma dig nära
och vara på dina förgårdar.
Vi mättas av det goda i ditt hus,
av det heliga i ditt tempel.

(Psaltaren psalm 65, vers 2-5)

Andra söndagen efter trefaldighet

Andra söndagen efter trefaldighet är en av söndagarna i "kyrkans vardagstid".

Gammaltestamentlig
Domarboken kapitel 6, vers 7-16

När israeliterna ropade till Herren och klagade över midjaniterna
sände han en profet till dem som sade: ”Så säger Herren, Israels Gud: Det var jag som förde er ut ur Egypten, förde er ut ur slavlägret.
Jag räddade er från egypterna och från alla andra som förtryckte er. Jag drev undan dem för er och gav er deras land.
Jag sade till er: Jag är Herren, er Gud, ni får inte dyrka de gudar som dyrkas av amoreerna, i vilkas land ni bor. Men ni lyssnade inte på mig.”
Herrens ängel kom till Ofra och satte sig under terebinten som tillhörde aviesriten Joash. Gideon, hans son, höll just på att tröska vete i vinpressen för att midjaniterna inte skulle komma åt det.
Herrens ängel visade sig för honom och sade: ”Herren är med dig, tappre krigare!”
Gideon svarade: ”Men, herre, om Herren är med oss, varför har då allt detta drabbat oss? Var är alla de under som våra fäder talade om när de berättade hur Herren förde oss ut ur Egypten? Nu har Herren svikit oss och gett oss i midjaniternas våld.”
Herren vände sig till Gideon och sade: ”Gå, och bruka den kraft du äger till att rädda Israel ur midjaniternas våld. Det är jag som sänder dig.”
Gideon svarade: ”Men, herre, hur skulle jag kunna rädda Israel? Min ätt är den ringaste i Manasse, och själv är jag den yngste i min familj.”
Herren sade: ”Jag skall vara med dig. Du kommer att slå midjaniterna som om de vore en enda man.”

Epistel
Första Korinthierbrevet kapitel 1, vers 26-31

Bröder, tänk på när ni blev kallade: inte många var visa i världslig mening, inte många var mäktiga, inte många förnäma.
Men det som är dåraktigt för världen utvalde Gud för att låta de visa stå där med skam, och det som är svagt i världen utvalde Gud för att låta det starka stå där med skam,
och det som världen ser ner på, det som ringaktas, ja, som inte finns till, just det utvalde Gud för att göra slt på det som finns till,
så att ingen människa skulle kunna vara stolt inför Gud.
Genom honom finns ni i Kristus Jesus, som har blivit vår vishet från Gud, vår rättfärdighet, vår helighet och vår frihet.
Som det står skrivet: 'Den stolte skall ha sin stolthet i Herren.'

Evangelium
Markusevangeliet kapitel 2, vers 13-17

Och han gick längs sjön igen. Alla människor kom till honom, och han undervisade dem.
När han gick där fick han se Levi, Alfaios son, sitta utanför tullhuset, och han sade till honom: ”Följ mig!” Och Levi steg upp och följde honom.
När Jesus sedan låg till bords i hans hus var det många tullindrivare och syndare som låg till bords tillsammans med honom och hans lärjungar, för det var många som följde honom.
När de skriftlärda bland fariseerna fick se att han åt med syndare och tullindrivare sade de till hans lärjungar: ”Äter han med tullindrivare och syndare?”
Jesus hörde det och sade: ”Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare.”

06/06/2026

Helgsmål

Anden och elden

https://www.sverigesradio.se/avsnitt/anden-och-elden

En stunds stillhet inför helgen, med Pernilla Landin

Vi bär alla på sådant som kan behövas rensas bort, eldas upp för att vi ska kunna andas friare.

Pernilla Landin är diakon vid Stockholms domkyrkoförsamling.

Text
Matteus kap 3:11-12

Klocka
Delsbo kyrka, i Uppsala stift

Musik
Den blomstertid nu kommer, med Johan Stengård

03/06/2026

Kör en gammal teckning från 2022 igen, som gjordes efter att Ebba tyckte att polisen borde ha skjutit 100 personer i samband med påskupproren.

Fan, till och med jag lever ju upp till bibelns budskap bättre än henne. Och jag är ateist.

Ta föresten gärna en prenumeration på mitt nyhetsbrev om du vill supporta mitt arbete. Bara att följa länken i kommentarsfältet här nedan.

02/06/2026

Denna helg med Pilgrim Singö, med tema: Vårt dop

Kom och se Guds gärningar,
hans väldiga verk bland människor.

Han förvandlade havet till torr mark,
de gick till fots genom floden.
Låt oss glädjas över honom.

Han härskar för evigt i sin makt.
Hans ögon vakar över folken —
inga upprorsmän skall resa sig.

Prisa vår Gud, alla folk,
låt lovsången ljuda!

Han bevarar oss vid liv,
han låter inte våra fötter slinta.

Du prövade oss, o Gud,
du renade oss som man renar silver.

Du lät oss fastna i nätet,
du slog oss i bojor,

du lät människor rida fram över oss.
Vi gick genom eld och genom vatten,
men du förde oss ut i frihet.

(Psaltaren psalm 66, vers 5-12)

Denna helgs pilgrimsvandring är förlagd till Grisslehamn, vi tar emot pilgrimer från Åland, detta är ett arrangemang av Kursverksamheten S:t Olav. Kontakta 0735-297959 för mer information.

Första söndagen efter trefaldighet

Första söndagen efter trefaldighet är en av söndagarna i "kyrkans vardagstid".

Gammaltestamentlig
Första Moseboken kapitel 7, vers 11-23

Det år då Noa blev 600 år, den sjuttonde dagen i andra månaden, den dagen bröt alla det stora djupets källor fram och himlens dammluckor öppnades,
och regnet strömmade ner över jorden i fyrtio dagar och fyrtio nätter.
Just den dagen gick Noa och hans söner Sem, Ham och Jafet in i arken, och med dem Noas hustru och hans tre sonhustrur,
vidare alla de olika arterna av vilda djur och boskap, de olika arterna av det som krälar på jorden och av det som flyger, både fåglar och alla andra djur med vingar.
Alla kom de in till Noa i arken, ett par av alla levande varelser.
De kom, hanar och honor av alla slags djur, så som Gud hade befallt Noa. Och Herren stängde igen om honom.
Då kom floden över jorden. Den varade i fyrtio dagar, och det kom så mycket vatten att arken lyftes och flöt över jorden.
Vattnet steg högt över jorden, och arken drev på vattnet.
Allt högre steg vattnet över jorden, tills det täckte även de högsta bergen under himlen.
Vattnet steg mer än sju meter över bergen.
Hela myllret av varelser på jorden gick under: fåglar, boskap och vilda djur, allt liv som jorden vimlade av, och alla människor.
Allt som levde och andades dog, alla varelser som levde på land.
Herren utplånade allt som fanns till på jorden, människor och fyrfotadjur, kräldjur och himlens fåglar: allt utplånades från jorden. Kvar blev bara Noa och de som var med honom i arken.

Epistel
Apostlagärningarna kapitel 8, vers 26-39

En ängel från Herren sade till Filippos: ”Gå nu vid middagstiden ut på vägen som leder från Jerusalem ner till Gaza. Den ligger öde.”
Han gick genast. Då kom där en etiopier som var mäktig hoveunuck hos kandake, den etiopiska drottningen, och hade ansvaret för hela hennes skattkammare. Han hade farit till Jerusalem för att tillbe Gud
och var nu på väg hem och satt i sin vagn och läste profeten Jesaja.
Anden sade till Filippos: ”Gå fram till vagnen och håll dig intill den.”
Filippos skyndade fram, och när han hörde mannen läsa profeten Jesaja frågade han: ”Förstår du vad du läser?” —
”Hur skulle jag kunna det utan att någon vägleder mig?” svarade mannen. Och han bad Filippos stiga upp och sätta sig bredvid honom.
Skriftstället som han läste var detta:
'Liksom ett får som leds till slakt,'
'liksom ett lamm som är tyst inför den som klipper det'
'öppnade han inte sin mun.'

'Genom förödmjukelsen blev hans dom upphävd.'
'Vem kan räkna hans efterkommande,'
'när hans liv nu upphöjs från jorden?'
Hovmannen frågade Filippos: ”Säg mig, vem talar profeten om — sig själv eller någon annan?”
Filippos tog då till orda, och med skriftstället som utgångspunkt förkunnade han budskapet om Jesus för honom.
När de färdades vägen fram kom de till ett ställe med vatten, och hovmannen sade: ”Här finns vatten. Är det något som hindrar att jag blir döpt?”
Han lät stanna vagnen, och båda två, Filippos och hovmannen, steg ner i vattnet, och Filippos döpte honom.
När de hade stigit upp ur vattnet ryckte Herrens ande bort Filippos, och hovmannen såg honom inte mer; han fortsatte sin resa, fylld av glädje.

Evangelium
Matteusevangeliet kapitel 3, vers 11-12

Jag döper er med vatten för omvändelsens skull. Men han som kommer efter mig är starkare än jag, och jag är inte värdig att ta av honom hans sandaler. Han skall döpa er med helig ande och eld.
Han har kastskoveln i handen och skall rensa den tröskade säden och samla vetet i sin lada, men agnarna skall han bränna i en eld som aldrig slocknar.”

02/06/2026