SANKTA KATARINA katolska församling i Dalarna, Falun (2026)

15/09/2026

DAGENS ORD
Helige Gud, du ville att Kristi moder skulle stå under korset och dela Sonens smärtor. Låt nu din kyrka, som har del med henne i Kristi lidanden, med henne också dela uppståndelsens härlighet.

Heb 5:7–9 och Joh 19:25–27
Vi firar i dag Jungfru Marias smärtor och ber om beredskap att lida, i gemenskap med Kristus, Maria, alla helgon och hela Kyrkan.
Dagen efter det heliga Korsets upphöjelse firar kyrkan Jungfru Marias smärtor. Maria stod tyst vid korset, vilket Kyrkan liknar vid ett martyrium. ”Utan att dö förtjänade hon martyriets segerpalm genom att stå vid Herrens kors.” I Kristi kropp delar vi varandras lidanden, med jungfru Maria är vi förenade med Kristi lidanden, i våra egna lidanden. Sålunda har vi alla del i martyriet, när vi ställer oss nära korset.
Vi mediterar idag med jungfru Maria, vi står med henne vid Kristi kors. Ordet meditation betyder att föras mot mitten, mot centrum, mot tillvarons mitt. Att finna balansen i mitten och samtidigt finna det högsta, mest eftersträvansvärda. Jungfru Maria blir en symbol för denna meditation, när hon i tystnad står vid korset, och delar Sonens smärtor.
Hela jungfru Marias liv är inbäddat i en samlad tystnad. Tystnaden är det enda språk som kan uppenbara livets djup och jungfru Maria behärskar detta språk. Hon pratar inte, hon lyssnar med stor längtan efter att få höra Guds röst, och hon blir av nåd den plats där Gud tar sin boning. I Maria sker det stora i tystnaden, när hon tar emot Guds Son i sitt inre, hans födelse, uppväxt, korset, uppståndelsen, Pingsten, från den stund då hon hade sitt hem hos Johannes. Det verkar som att Maria blev mer och mer tyst, ju längre tiden gick.
I tystnaden förenas också vi med Kristus. Alla kommer till jorden för att leva, förutom Kristus, han kom till jorden för att dö, för att vara till för alla. Han kallar oss att förena våra liv med honom så att hans helande kraft genomströmma allt. Det är att släppa taget, våga möta det som är oförlöst, för att bli fri och öppen. Jesus återlöste oss genom sitt lidande och fortsätter att lida i oss tills vi blivit helt återlösta. Meditationen med Maria runt korset hjälper oss att förbli samlade, i oss själva och i Gud. Så låt oss idag stå kvar vid Kristi kors, med Maria, med alla helgon, med Kyrkan, i gemenskap med hela mänskligheten, ja med hela skapelsen.

Att stå kvar vid korset med Maria. Helige Gud, du ville att Kristi moder skulle stå under korset och dela Sonens smärtor. Låt nu din kyrka, som har del med henne i Kristi lidanden, med henne också del

14/09/2026

DAGENS ORD
Fader, du ville att din ende Son skulle lida korsets död och rädda världen. Låt oss, som vet att korset leder till uppståndelsen, få del av dess frukt i himlen.

4 Mos 21:4–9, Fil 2:6–11 och Joh 3:13–17
I dag firar vi det heliga korsets upphöjelse. Dagen efter invigningen av Gravkyrkan den 13 september år 335 sattes Jesu kors upp i Gravkyrkan för att vördas. Det kors som kejsar Konstantins mor S:ta Helena hade återfunnit i närheten av Golgata.
”Ingen har stigit upp till himlen utom den som stigit ner från himlen”. Guds Son steg ner från himlen och blev människa och han steg upp igen som både Gud och människa, han upphöjdes på korset för att allt skulle bli helat och försonat, i honom. Så mycket älskade Gud världen att allt, även vi och vår materiella värld, ska stiga upp med den korsfäste och gudomliggöras.
Korset står som en mittpunkt i allt, som tillvarons centrum. Från korset drar Jesus Kristus alla till sig, som en universell kosmisk magnet. Korset är på en och samma gång utgångspunkt, centrum och mål, eftersom korset är upphöjt och leder till uppståndelsen och det eviga livet, slutmålet.
Korset är också en sanningens strålkastare, sanningens strålglans, som blottlägger sanningen om människan och Gud, om ont och gott, jord och himmel, demoner och änglar. Men det är en sanning som lyser i ett kärleksfullt ljus, allt blir belyst av Guds barmhärtighets sken. Därför vågar vi se sanningen om oss själva i korsets ljus, nära korset vågar jag möta mig själv.
Gud har börjat regera från korset vilket betyder verklig förvandling för hela tillvaron. Tätt intill korset blir också jag förvandlad, också min död förvandlas på korset till paradisets port. Också mina lidanden, taggar, min förtvivlan, förvandlas, för korset kan som ingenting annat överbrygga min misströstan och mitt missmod. Korset visar hur långt Gud i sin godhet är beredd att gå för var och en av oss! Som den fullkomliga kärleken engagerar han sig själv i vårt frälsningsdrama, älskar människan som sitt eget kött och blod, så att han låter sig överges och dö som en syndare ”i vårt ställe”. Det är denna ofattbara kärlek vi möter här i Eukaristin, det främsta tecknet för människans hopp, grunden för hoppet om allas frälsning, anledningen till alla kors på våra anhörigas gravar och dödsannonser, för korset och vi bär på ett hopp, hoppet om människans och hela tillvarons frälsning.

Det heliga korsets upphöjelse. Fader, du ville att din ende Son skulle lida korsets död och rädda världen. Låt oss, som vet att korset leder till uppståndelsen, få del av dess frukt i himlen. 4 Mos 21

13/09/2026

DAGENS ORD
Gud, du som skapat allt och leder världens gång, låt oss av allt värt hjärta tjäna dig, så att vi inser vidden av din kärlek.

Syr 27:30–28:7, 13–14, Rom 14:7–9, Matt 18:21–35
Vi ber om att uppfyllas alltmer av Guds barmhärtighet.
Man kan tycka att detta är en hemsk liknelse, hur kunde man vara så hård mot de som inte kunde betala sina skulder? Men om vi ställer denna liknelse som en spegelbild mot oss själva och vår egen tid ser vi något annat. I dag finns omkring 30 000 hemlösa i vårt land, mycket av detta elände beror på att de inte fått sina skulder efterskänkta, inte ens fått hjälp att ordna detta. Vi lever i en hård obarmhärtig kultur och frågan är om denna hårdhet också finns hos oss kristna?
Att vara barmhärtig och att visa nåd är vad Gud kräver av oss. Men det är inte ett egentligt krav, utan handlar mer om vem Gud är och vilka vi är. Gud ger aldrig bara en del av sig själv, utan allt. I en liten bit förvandlat bröd ger han hela sig själv till oss, i varje sakrament ger han allt det han är. Fadern, Sonen och den helige Ande säger ömsesidigt till varandra: ”Allt mitt är ditt och allt ditt är mitt”. Det skapade däremot är inte något ”ingenting annat än en kärna eller en punkt i jämförelse med den omätliga, tidlösa godheten” (Itinerarium mentis in Deum, 6.2.5), men likafullt breder Gud ut sig i en aldrig avstannande generositet i allt skapat och genom oss.
Att förlåta dem som står i skuld till oss innebär att vi får efterskänka människor deras skulder, sätta dem fria, utsända av en oändligt generös himmelsk bank. När vi efterskänker skulder är vi som Gud, ja, vi blir det Gud skapat oss till när vi visar barmhärtighet. Detta är Sonens uppdrag, att dra oss in i Treenighetens liv, genom den helige Ande, därför lär han oss att stå upprätta och leva våra liv inför vår himmelske Fader så att vi alltid ber: ”förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro”. Det är också vad som sker i Mässan, då vi tar emot Guds eget liv och på ett ställföreträdande sätt bär fram hela världen inför Gud och skriver av andras skulder, i föreningen med Kristi försoningsoffer.
Vi behöver varje dag komma tillbaka till utgångspunkten: att vi lever av nåd, att vi simmar i Guds kärleks hav av barmhärtighet. Vårt andliga liv måste därför ständigt överskrida, gå från ord till erfarenhet, möta Kristi kärlek till Fadern och tas upp i den helige Ande. Så kan vi skriva av alla skulder och äntligen bli helt fria, Guds fria och frikända och skuldfria barn.

Att vara kristen är att skriva av andras skulder! Gud, du som skapat allt och leder världens gång, låt oss av allt värt hjärta tjäna dig, så att vi inser vidden av din kärlek. Syr 27:30–28:7, 13–14, R

12/09/2026

DAGENS ORD
Gud, barmhärtighetens Fader, din Son har gjort sin moder, den saliga jungfrun Maria, också till vår moder. Låt hennes kärlek få din kyrka att växa och helgas, så att alla jordens folk samlas i dess famn.

1 Kor 10:14–22, Ps 116, Luk 6:43–49
“Välsignelsens bägare som vi välsignar, ger den oss inte gemenskap med Kristi blod? Brödet som vi bryter, ger det oss inte gemenskap med Kristi kropp.” Kyrkan är Kristi kropp, Guds Son “som för oss människor och för vår frälsnings skull steg ner från himlen och blev kött genom den helige Ande av jungfrun Maria och blev människa”. Kyrkan förverkligar sig som Kristi kropp både i jungfru Maria och i Eukaristin. I denna stund binds hela syskongemenskapen samman genom Herrens kropp och blod, eftersom vi förvandlas till det vi tar emot, Kristi kropp.
Jesus lyfter i dag fram två bilder för ett gott och sant liv: att vara som ett gott träd som bär bra frukt och att bygga sitt liv på en stadig grund, så att vårt livs hus klarar av de stormar vi utsätts för. Vi behöver då pröva oss själva, öva oss i självkännedom, andliga övningar i att leva och att dö med Kristus, i att bevara friden och glädjen i hjärtat i livets alla stormar.
Då Jesus talar om att bygga sitt livs hus på berget kanske vi associerar detta med Petrus, klippan, den hierarkiska kyrkan, men då är det viktigt att komma ihåg att i Kyrkan kommer alltid den marianska dimensionen först. Som S:t Franciskus skriver: “Var hälsad, du Härskarinna, Heliga Drottning, Guds Heliga Moder Maria, du Jungfru som gjordes till kyrka.” Hon står inte över kyrkan utan hon är kyrkan, en del av de återlöstas skara, den främsta och helt unika medlemmen i kyrkan, vår förebild och ett oöverträffade mönster i tro, hopp och kärlek. Hon står alltså både främst i kyrkan och är samtidigt närmast oss.
Alla kristna bör enträget anropa och ständigt anförtro sig åt henne, Guds moder och människornas moder. I sin moderskärlek bär hon omsorg om oss, liksom hon bar omsorg om sin son, och därför kallar kyrkan henne förespråkerska, beskyddarinna, hjälparinna, förmedlarinna, försvararinna, hon är vår “advocata nostra”. När vi prisar henne salig dras vi in i det mysterium som hon har en särskild del i, Kristi kropps och blods mysterium, Treenighetens mysterium och kärlek, den synlig enhet som Herren önskar, ”fast många — en enda kropp”.
Vi är alla misslyckade i våra försök att bygga våra liv på egen hand. Men Maria är full av nåd, hon visar att vi alla behöver och är lika beroende av Guds nåd, som hon. Jungfru Maria visar vägen, hon som är full av nåd, för att också vi ska låta oss helt uppfyllas av Guds överflödande nåd, och leder oss in i det nya liv som vi ännu inte känner till, som över går allt vi kan önska.

Det kristna livets marianska dimension. Gud, barmhärtighetens Fader, din Son har gjort sin moder, den saliga jungfrun Maria, också till vår moder. Låt hennes kärlek få din kyrka att växa och helgas, s

12/09/2026

KUNGÖRELSER - Tjugofjärde söndagen ”under året” - 260913
Söndagen den 20 september firar vi 25 söndagen ”under året” med högmässan kl. 11.00 i Falun och kl. 15.00 i Mora.
Ni är hjärtligt välkomna till bikt före mässan eller efter överenskommelse med P. Bernard Lawand OFM (0737002210).
Ni är alla hjärtligt välkomna till kyrkkaffet.
Vår kyrka här i Falun är öppen varje dag kl. 9–18

Söndagen den 20 september firar vi 25 söndagen ”under året” med högmässan kl. 11.00 i Falun och kl. 15.00 i Mora. Ni är hjärtligt välkomna till bikt före mässan eller efter överenskommelse med P. Bernard Lawand OFM (0737002210). Ni är alla hjärtligt välkomna till kyrkkaffet. Vår k...

11/09/2026

DAGENS ORD
Evige Fader, du som först har älskat oss och tagit oss till dina barn, låt oss i Kristus nå den sanna frihet och det arv som du berett åt oss långt före världens skapelse.

1 Kor 9:16–19,22–27, Ps 84, Luk 6:39–42
Vi ber om Guds hjälp så att vi lär oss att älska oss själva och kan se med hans ögon på oss själva och den värld vi lever i.
”Kan väl en blind leda en blind?”, ”ta först bort bjälken ur ditt öga”. Jesus är mycket allvarlig eftersom detta hotar att ödelägga hela livet, fåfängan i att anse sig vara förmer än andra. Denna varning träffar alla. Ingen kan säga att han eller hon aldrig riskerar att sätta sig själv över någon annan. Högmodet märks när vi är upptagna med de andras liv istället för att se på oss själva, när vi undervisar andra istället för oss själva. Aposteln Paulus säger: ”Du tror dig om att vara en ledare för blinda, ett ljus för människor i mörker, en fostrare för oförståndiga, en lärare för omogna … Du undervisar alltså andra men inte dig själv” (Rom 2:19–21). Blinda ledare leder människor ner i fördärvet och S:t Bonaventura pekar ut Lucifer som som alla blinda ledares ledare: ”Det enda han önskade var att leda andra, och alla som följde honom föll i gropen: ”Hur har du inte fallit från himlen, Lucifer, du som en gång förkunnade gryningen! Hur har du inte blivit fälld till jorden, du som tvingade ner folken på knä!” (Jes 14:12).
”Lärjungen är inte förmer än sin lärare, men när han är fullärd blir han som sin lärare”. Det finns alltså något att lära sig, så att vi blir fullärda, som Kristus själv, som inte kom för att bli tjänad utan för att tjäna (Matt 20:28). Genom frivillig lydnad imiterar vi exemplet för ett fullkomligt liv. Jesus Kristus ger sig själv som ett exempel då han tvättar lärjungarnas fötter. ”Var ödmjuka och sätt andra högre än er själva” (Fil 2:3).
Jesus ger en lektion i hur vi ska hantera högmodet. ”Varför ser du flisan i din broders öga, när du inte märker bjälken i ditt eget?”. Den stoltes är orättvis: ”Låt mig ta bort flisan ur ditt öga”. Han låtsas vara rättfärdig och tillrättavisar alla, så att han i jämförelse med andra ska framstå som mer helig. I tankarna anser den högmodige att den andres fel är större än hans egna, tankarna mäter orättvist. Han rättfärdigar sig själv och dömer sin nästa. Han betonar de yttre handlingarna, som han tror sig se hos andra men försummar det inre livet som borde betonas och odlas.
Det mest hälsosamma är då att förlåta de andra och att rannsaka sitt eget sätt att tänka om andra. Det är att älska sig själv först, så att vi prioriterar vårt eget andliga liv, tar hand om oss själva, innan vi börjar lägga oss i andras liv. Då får vi ett öga som ser klart och som verkligen kan hjälpa den andre.

Guds kärlek ett botemedel vårt högmod. Evige Fader, du som först har älskat oss och tagit oss till dina barn, låt oss i Kristus nå den sanna frihet och det arv som du berett åt oss långt före världens

10/09/2026

DAGENS ORD
Evige Fader, du som först har älskat oss och tagit oss till dina barn, låt oss i Kristus nå den sanna frihet och det arv som du berett åt oss långt före världens skapelse.

1 Kor 8:1b–7, 11–13, Luk 6:27–38
Vi ber om hjälp att hantera våra fiender och det onda.
Guds Ord behöver bearbetas i det inre, liksom i en smedja där den helige Ande mejslar fram innebörden för oss. ”Älska era fiender, gör gott mot dem som hatar er.” Vi själva är materialet som måste låta oss bearbetas av dessa Gudsord. I vårt inre behöver ondskans spiral brytas, begäret efter att hämnas, att slå tillbaka, ge igen, behöver begränsas. Samtidigt behöver vi begränsa och korrigera den eller det som skadar oss själva eller andra. S:t Augustinus säger att ”människor ska älskas men på ett sätt så att deras fel inte älskas […] Om du lider skada, förblir tyst och inte korrigerar din nästa, syndar du mer genom din underlåtenhet än den skada din nästa orsakat dig.”
Vi behöver öva upp förhållningssätt för att hantera och sätta stopp för det som på något sätt gör mig själv eller andra illa.
Samtidigt talar dagens evangelium inte om att vi ska samtala, gå i dialog, försöka lösa det ondas problem, utan att vi ska be för dem som hatar och skymfar oss, för bönen åstadkommer mer. I bönen vänder vi oss bort från oss själva och överlämnar allt till den ende som kan hjälpa både oss och den andre. I Bibeln talas ofta om fiender som är starkare än oss själva, att vi kan inte rädda oss själva, att vi behöver hjälp utifrån, ja ovanifrån, den hjälp som endast Gud kan ge. ”Fräls oss ifrån ondo”. När vi ber, överlämnar vi oss åt Gud och ger honom möjlighet att arbeta med oss, att förändra och förvandla oss och den värld vi lever i. Vi fylls vi av kärlek, vi vill den andres bästa, att hon eller han ska nå sin egen fullkomning, sin fulla potential, trots alla relationella svårigheter.
Att vända andra kinden till är så ett resultat av den helige Andes verk i oss, då vi ställer hela vårt liv till Guds förfogande, då vi på allvar ber om att få bli förvandlade. Så låter vi Gud få arbeta med våra impulser att ge igen, vi växer i tålamod, i efterföljelse av Jesus, vi efterliknar honom, imiterar honom, hans sätt att vara. Han i mig och jag i honom.

Att hantera det onda och våra fiender. Evige Fader, du som först har älskat oss och tagit oss till dina barn, låt oss i Kristus nå den sanna frihet och det arv som du berett åt oss långt före världens

09/09/2026

DAGENS ORD
Evige Fader, du som först har älskat oss och tagit oss till dina barn, låt oss i Kristus nå den sanna frihet och det arv som du berett åt oss långt före världens skapelse.

Kol 3:1–11, Ps 145, Luk 6:20–26
Vi ber om Guds hjälp så att vi kan bevara den glädje som han hela tiden ger oss.
Vi människor längtar alltid efter glädje men samtidigt är det väldigt svårt att fånga glädjen. Vi känner en förväntan på att vi ska vara lyckliga men sedan är det inte så lätt att veta att man verkligen är det. Jesus understryker att glädjen är något mer beständigt än vad vi känner i stunden och att glädjen går så djupt att den liksom omfamnar människans elände.
”Saliga ni som är fattiga, saliga ni som hungrar, saliga ni som gråter, saliga ni som blir hatade för Människosonens skull. Gläd er på den dagen och dansa av fröjd, ty er lön blir stor i himlen.”
Att vilja vara lycklig är människans djupaste behov, den längtan efter lycka som Jesus kallar salighet. Som Guds avbild bär människan på denna längtan. Det är därför hon är människa, för att leva så att hon når den högsta lyckan. Människan har en medfödd längtan efter lycka men en sådan önskan skulle vara absurd om dess tillfredsställelse inte var möjlig. Gud har därför lagt ned en glädje i allt: i varseblivningen, det vi erfar med våra sinnen och i de praktiska kunskaperna, men också i vår förmåga att förstå samband och reflektera, allt detta är en föraning om den himmelska glädjen. Redan nu är all glädje relaterad till den proportion och skönhet som rör oss från sinnenas glädje till den sanna och slutgiltiga glädje som Gud har satt upp som vårt och hela skapelsens slutmål.
Vårt mål är att njuta av Gud och Jesus visar i saligprisningarna att vägen dit går genom ödmjukhet, fattigdom, lidande och fredsstiftande. Det är en glädje som bevaras även när vi blir avvisade och hånade.
Det är viktigt att träna sig i att behålla glädjen, att inte vara för hård mot sig själv utan ständigt låta sig uppfyllas av den helige Andes glädje. Att vara noga med att undvika allt som oroar och stör oss och alltid söka bevara friden och glädjen i sitt hjärta. Medan vi bär denna glädje i vårt inre så behöver vi skydda den från all vrede och allt ont. Det finns också en glädjekälla i bönen, vårt böneliv är en daglig glädje, en källa till rik och outtömlig glädje i Gud.

En glädje som ingen kan ta ifrån oss. Evige Fader, du som först har älskat oss och tagit oss till dina barn, låt oss i Kristus nå den sanna frihet och det arv som du berett åt oss långt före världens

08/09/2026

DAGENS ORD
Vi firar den saliga jungfru Marias födelse. Hon är enhetens moder och därför firar vi denna Mässa i bön om fred och kristen enhet.

Mik 5:2-4, Rom 8:28–30, Matt 1:18-23
Vi firar den saliga jungfru Marias födelse. Ursprunget till denna fest finns i Jerusalem, där man redan vid slutet av 400-talet invigde jungfru Marias födelsekyrka, som senare fick namnet S:ta Annas kyrka. På 500-talet utvecklades firandet av jungfruns födelse, som kallades "frälsningens gryning", den dag då "räddningen för hela världen dagades". S:t Andreas av Kreta (650–740) skriver att när jungfru Maria föddes så lades hon till bröstet, växte och bereddes till moder åt världsalltets konung. Skaparen reste ett skapat tempel åt sig själv i jungfru Maria så att skapelsen på ett nytt och skönt sätt bereddes som en ny boning åt Skaparen. Vi ber i dag om jungfru Marias förbön, om fred och enhet på vår sargade jord.
Släkttavlorna är viktiga, dessa talar om födelsens mysterium och människans historia. Jesu släkttavla uppenbarar hur allt blivit frälsningshistoria. Jesu släkttavla lyfter fram fem kvinnor: Tamar, Rahav, Rut, Urias hustru och Maria. De var alla mödrar och släkttavlan slutar med Maria som föder Jesus, Guds Son. Han som redan är född av Fadern före all tid, föds av jungfrun Maria och blir människa. Allt han gör är för vår skull och därför låter han också oss få födas flera gånger: vi har vår jordiska födelse och vår födelse till det eviga livet. Han som får en jordisk släkttavla sätter in oss i en himmelsk släkttavla. Han som är född av Fadern före all tid låter oss av nåd få Guds Sons Fader till vår Fader, så att vi som höjdpunkt i Eukaristin kan be: ”Fader vår som är i himmelen”. Och född in i vår värld ger han sin moder till oss. Herrens Moder är vår Moder, så att vi kan be Angelusbönen. Genom Guds verk i Maria föregrips vår himmelska födelse, hela skapelsens slutmål, det mål som Maria redan nått. S:t Augustinus ser en parallell mellan Marias sköte och gravens sköte, döden kan alltså ses som en livmoder för vårt eviga livs födelse.
En viktig del av den kristna tron är att upptäcka vilka som är våra egentliga föräldrar, och att upptäcka vårt verkliga barnaskap. Våra jordiska föräldrar är jätteviktiga. Genom Kyrkan får vi dessutom en himmelsk fader och en himmelsk moder. Gud Fader allsmäktig är vår verklige Fader och den alltid saliga jungfrun Maria vår verkliga omsorgsfulla Moder. Därför firar vi denna dag, jungfru Marias födelse, som gryningen för vår och hela världens frälsning, när Guds Son ger oss våra himmelska föräldrar.
Vi behöver denna balans mellan föräldraskap och barnaskap och mellan manligt och kvinnligt, det faderliga och de moderliga, och med Maria kommer denna balans!

Marias födelse och våra olika födelser Vi firar den saliga jungfru Marias födelse. Hon är enhetens moder och därför firar vi denna Mässa i bön om fred och kristen enhet. Mik 5:2-4, Rom 8:28–30, Matt 1

SANKTA KATARINA katolska församling i Dalarna

15/09/2026

14/09/2026

13/09/2026

12/09/2026

12/09/2026

11/09/2026

10/09/2026

09/09/2026

08/09/2026

Adress

Telefon

Webbplats

Aviseringar

Kontakta Heliga Platser

Genvägar

Dela

Begäran om att ta bort annonsen