SANKTA KATARINA katolska församling i Dalarna, Falun (2026)

11/06/2026

DAGENS ORD
Herre, du fyllde aposteln Barnabas med helig Ande och tro och avskilde honom till att tjäna hedningarnas omvändelse. Låt evangeliet om Kristus, som han förkunnade med outtröttlig iver, bli hört och mottaget i tro och handling.

Apg 11:21b–26; 13:1–3 och Matt 10:7–13
Vi ber i dag om den heliga aposteln Barnabas förbön, om gåvan att trösta och ödmjukheten att kunna stå i bakgrunden. S:t Barnabas var jude, en levit från Cypern, ”en god man, fylld av helig ande och tro." Han reste till Tarsos sökte och upp Saul, tog hand om honom och de sänds ut på en missionsresa. Första gången vi möter Barnabas i Bibeln är när han sålde en åker och gav pengarna till apostlarna (Apg 4:31–37). Denna givmildhet flödar fram ur hans egen erfarenhet av att ha mött Guds absoluta generositet, som Jesus säger i dagens evangelium: ”ge som gåva vad ni har fått som gåva”. Vi kan vara givmilda utifrån att vi själva fått så mycket av Gud, vi har fått allt av honom.
Barnabas får sedan uppdraget att implementera apostlamötets beslut om att öppna kyrkans gemenskap för hedningarna. När det utbröt hungersnöd i Jerusalem deltog han i initiativet till den första kristna insamlingen, kollekten, åkte själv med Paulus och överlämnade gåvan. Han led martyrdöden på Cypern och det berättas att hans reliker gömdes undan av evangelisten Markus i en grotta, finns nu i Barnabasklostret i Famagusta, Cypern. Han tillskrivs Barnabasbrevet. Enligt Tertullianus skrev han Hebreerbrevet.
Namnet Barnabas betyder "tröstens son”, "den som ger uppmuntran." Barnabas uppmuntrade och ledde många till tro. Gåvan att uppmuntra är viktig, men de som har den gåvan hamnar ofta själva i bakgrunden, som Barnabas hamnade i Paulus skugga. Men vad hade Paulus varit utan Barnabas? Det var han som tog hand om, vägledde och öppnade dörrarna för Paulus, så att apostlarnas tvivel angående Paulus skingrades. I romarbrevet, hos den mogne Paulus, ser vi att han lyfter fram Barnabas gåvor som särskilda nådegåvor: ”Vi har olika gåvor allt efter den nåd vi har fått: … tröstens gåva hos den som tröstar och förmanar, gåvan att frikostigt dela med sig, att vara nitisk som ledare och att med glatt hjärta visa barmhärtighet” (Rom 12:6–8). Vi ber därför om hjälp att vara en Barnabas för varandra, om gåvan att kunna stå i bakgrunden, att trösta, att vara frikostiga, nitiska som ledare, att vara barmhärtiga: mot oss själva, i våra familjer, kommuniteter, i kyrkan och i världen.

Gåvan att trösta och ödmjukheten att kunna stå i bakgrunden Herre, du fyllde aposteln Barnabas med helig Ande och tro och avskilde honom till att tjäna hedningarnas omvändelse. Låt evangeliet om Krist

10/06/2026

DAGENS ORD
Gud, alla goda gåvors givare, ge oss Andens ljus, så att vi ser din väg och villigt vandrar den.

1 Kung 18:20–39, Ps 16, Matt 5:17–19
Vi öppnar oss i dag för att ta emot trons gåva.
Herrens Ord ska aldrig och inte på något sätt försvinna, förgå, upphöra att gälla, utan fortsätta att verka och uppfylla. Innan Jesus går in i sitt lidande betonar han Guds ords eviga giltighet: ”Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall aldrig förgå” (Matt 24:35). Det är hans ord och hans tro som gäller. Det är inte jag som tror, utan Kristus, den troende och trofaste. Därför är det som kampen på Karmel mellan baalsprofeterna och Elia, en troskamp, där Kristus själv måste stå som segrare i mitt liv. Kristi egen tro finns i centrum för förbundet mellan Gud och människa. Det är han som uppfyller Guds förväntan på människans tro, Jesus litar som människa fullkomligt på Fadern och Guds makt. Men också som Gud är han den som synliggör Guds trofasthet, han är den som håller sina löften, och det kan aldrig rubbas: ”Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att uppfylla … inte en enda bokstav, inte minsta prick i lagen förgå”. Tydligare kan inte Guds trofasthet uttryckas, i Kristi person.
Och domen blir hård över den som upphäver något som hör till Guds ord, varje teolog, präst och biskop som gör det ”ska räknas som den minste i himmelriket”.
Trons nyckeln finns i det kristologiska dogmat (Chalcedon 451) som är absolut avgörande i Kyrkans tro. Att Kristus är sann Gud och sann människa i en enda person, två naturer utan sammanblandning i en person, innebär att Gud och människa kan bli ett, att äktenskapet mellan Gud och skapelsen är möjligt och kan fullbordas. Kristus är trons nyckel, centrum, modell och exempel. Han är den som tror och möjliggör tron, ”trons Upphovsman och Fullkomnare” (Hebr 12:2). Han har tro, ger tro och är tro. Han är Guds trofasta kärlek till människan och människans sanna gensvar till Gud, han är förbundet mellan Gud och människa, i sin person! Han har inte kommit för att nedbryta, förstöra och upplösa, utan istället för att ”plerosai”: för att fylla, se till att allt blir fyllt, uppfyllt eller färdigt.
Det finns ingenting i de heliga Skrifterna, varken stort eller smått, som inte har sin uppfyllelse, sin mening, som inte åstadkommer det Gud har avsett och vill. Fastän den skapade världen är flyktig kommer allt i Skriften att vara för evigt, eftersom allt är relaterat till människans frälsning. Som S:t Bonaventura skriver: ”Skriftens bok är närmare Livets bok än skapelsens bok, och därför kan den inte förbli ouppfylld”.

Kristi tro Gud, alla goda gåvors givare, ge oss Andens ljus, så att vi ser din väg och villigt vandrar den. 1 Kung 18:20–39, Ps 16, Matt 5:17–19 Vi öppnar oss i dag för att ta emot trons gåva. Herrens

09/06/2026

DAGENS ORD
Gud, alla goda gåvors givare, ge oss Andens ljus, så att vi ser din väg och villigt vandrar den.

1 Kung 17:7–16 och Matt 5:13–16
I dagens första läsning ser vi Guds stora omsorg om Elia. Vid bäcken Kerit ger korparna honom mat och i Sarefat är det en änka som i sin fattigdom ger honom mat att äta. Vi bejakar i dag vårt beroende av Gud och tackar honom för att han ger oss allt vi behöver, och mer därtill.
”Ni är jordens salt.” Saltet förstås som den lärjunge som genom sitt exempel och sina ord kryddar andras hjärtan. Vi ska alltså vara salt för varandra. Men det finns många saker i våra liv som gör att saltet kan förlora sin sälta och frågan är då hur vi ska kunna få det salt igen? Därför vill Jesus uppmärksamma oss på hur vi är med andra människor, hur vi talar med andra, vad det är som kommer ut ur vår mun. ”Lägg alltid era ord väl och ge dem sälta; ni måste veta hur ni skall svara var och en” (Kol 4:6). På samma sätt som mat behöver salt så kan inte ett människohjärta smälta ett osaltat eller oförsiktigt ord. Därför skriver aposteln Paulus om att den Kristus som han förkunnar inte var både ja och nej: ”i honom finns bara ett ja”, ett saltat ja.
Job frågar: ”Vem vill äta den mat som ej har smak eller sälta?” (Job 6:6). Vi behöver alltid behålla sältan i våra ord och handlingar. I tredje mosebok läser vi: ”Du skall strö salt på alla dina matoffer; saltet som hör till förbundet med din Gud får aldrig saknas i dina matoffer. Till alla dina offergåvor skall du offra salt” (3 Mos 2:13). Saltet är bra på ett mångfaldigt sätt, saltet kryddar maten, dödar maskar och bevarar födan. Så bevarar förkunnelsen av Guds ord den mänskliga naturen från lasternas maskar och förruttnelse.
När en Kristi lärjunge blir oandlig och inte söker Guds närhet i kontemplation, meditation och bön, då förlorar saltet sin sälta. Det märks då vi blir likgiltiga i våra ord och handlingar. Därför säger Herren: ”Men om saltet förlorar sin sälta, hur skall ni få det salt igen?” Jo, genom att vi vänder tillbaka till Herren, förblir i hans närhet, i den stilla närvaron. Genom kontemplation, stillhet, inre bön, inre samling, meditation, uppfylls vi av välsmakande välsaltad vishet.
”Ni är jordens salt”, det betyder att världen behöver vårt salt. Om världen blir för världslig, då kan kyrkan vara ett salt för världen men om kyrkan blir för förvärldsligad kan inte världen vara salt för kyrkan. Kyrkan måste vara annorlunda, saltet är inte jorden, men saltet är till för jordens hälsa, vår kallelse är att ge oss själva för världens skull, som salt.

Att vara salt för varandra Gud, alla goda gåvors givare, ge oss Andens ljus, så att vi ser din väg och villigt vandrar den. 1 Kung 17:7–16 och Matt 5:13–16 I dagens första läsning ser vi Guds stora om

08/06/2026

DAGENS ORD
Gud, alla goda gåvors givare, ge oss Andens ljus, så att vi ser din väg och villigt vandrar den.

1 Kung 17:1–6, Ps 121, Matt 5:1–12
Tisbiten Elia får höra Herrens röst: ”göm dig vid bäcken Kerit.” Där är Elia ensam med Gud. Att vara ensam med Gud är aldrig bortkastad tid, tvärtom, det är tid av nåd. Sök stillheten, dra dig undan för att vara ensam med Gud. Det var en "retreat" som Elia behövde just då, och den kom att betyda mycket också för de människor han fick att göra med. I sin fattigdom fick han allt han behövde. I nödens tid tar Herren hand om sina tjänare, de som räknar med honom. Ensam med Gud öppnar skapelsen sin famn för Elia, korparna försåg honom med föda och bäcken med vatten. Herren tog hand om honom och gömde honom undan hans fiender. Ensam med Gud var han utom räckhåll för dem som ville åt hans liv. Ensamma med Herren i stillhet och helt beroende av honom kan vi höra hur han talar frid, in i vår oro: ”Jag skall ta vara på dig, jag skall gömma dig undan dina fiender, ingenting kan skada dig och ingenting kan skilja dig från min kärlek”.
Det är detta lärjungarna får lära sig av Jesus, när de är ensamma med honom, när han vägleder dem och ger dem allt de behöver, i deras oro och fattigdom.
Men det tar tid, för Elia, för lärjungarna och för oss. Jag är inte färdig från början, utan utvecklas på olika sätt. Denna utveckling sker inte totalt passivt, vi är själva med och formar vår egen framtid. Stegvis under mitt liv blir jag en alltmer aktiv med-skapare av mitt liv, och kan själv påverka riktningen. Gud verkar i tiden, i de olika livsfaser du går igenom, det finns en helig tideräkning också i ditt liv, och just nu befinner du dig någonstans i en viktig livsfas, där Gud kallar dig till helighet. Här ger Gud oss helgonen som exempel, som visar oss vägen framåt, att det rakt igenom allt, genom våra olika perioder i livet, alltid finns nåd och glädje. För helgonen kännetecknas av att de är lyckliga. De har hittat hemligheten bakom den äkta lyckan, som finns i själens djup och som har Guds kärlek som källa. Därför kallas helgonen saliga och visar att detta är målet med det mänskliga livet, att njuta av Gud, att ha vår glädje i honom. Och om jag inte kan göra detta till fullo nu, så följer vi i helgonens fotspår framåt dag efter dag tills vi en dag når denna punkt av fullhet, då vi når den fullkomliga saligheten i en glädje som är fullt ut förverkligad.

”Göm dig vid bäcken Kerit” Gud, alla goda gåvors givare, ge oss Andens ljus, så att vi ser din väg och villigt vandrar den. 1 Kung 17:1–6, Ps 121, Matt 5:1–12 Tisbiten Elia får höra Herrens röst: ”göm

07/06/2026

DAGENS ORD
Jesus Kristus, vår Herre och Gud, i detta underbara sakrament har du lämnat oss en åminnelse av ditt lidande. Låt oss med sådan vördnad fira din kropps och ditt blods mysterier, att vi ständigt får erfara din återlösnings frukter i vårt liv.

5 Mos 8:2–3, 14–16, 1 Kor 10:16–17, Joh 6:51–58
Liksom på Skärtorsdagen firar vi idag minnet av den natt då Jesus instiftade den Heliga Eukaristin. Vi firar i dag Kristi Kropps och Blods högtid, Kristi sakramentala närvaro i denna vår värld, till dess han kommer åter.
Inrättandet av Corpus Christi var resultatet av ungefär fyrtio års bön och arbete från den heliga Juliana av Liège, född 1191/1192 i Liège, Belgien. Där fanns det grupper av kvinnor som ägnade sig åt eukaristisk tillbedjan. Under ledning av några präster levde de tillsammans, ägnade åt bön och välgörenhet. Juliana utvecklade en speciell vördnad för det heliga sakramentet. År 1208 erfor hon att Kristus instruerade henne att vädja för att inrätta högtiden Corpus Christi. Visionen upprepades under de kommande 20 åren men hon höll den hemlig. Så småningom inrättade påven Urban IV denna högtid, 1264, Corpus Christi.
Låt oss på denna högtid förnya vår tro på Kristi sakramentala närvaro i Eukaristin. Jesus Kristus är närvarande i Eukaristin på ett unikt och ojämförligt sätt. Han är närvarande på ett sant, verkligt och substantiellt sätt, med sin kropp och sitt blod, med sin själ och sin gudomlighet. I Eukaristin är Kristus helt och fullt närvarande, Gud och människa, under brödets och vinets gestalt.
Jesus avslöjar i evangeliet att den redan skapade världen är kallad till förvandling enligt Guds vilja och plan. Därför är också den heliga liturgin förvandlande. Den förvandlar oss genom att inrikta oss mot den stund då vi reser oss upp, som ett gemensamt Guds folk, och på Jesu befallning tillsammans ber: ”Fader vår, som är i himmelen”. Det är den stora förvandlingen, stunden när Jesus i Mässan blivit fullt närvarande under brödets och vinets gestalt, Kristi kropps och blods sakramentala närvaro, då också vi förvandlas till Kristi kropp, i en nära relation med Fadern, genom den helige Ande.
Våra naturliga sinnen kan endast se och smaka en bit bröd men med tro, hopp och kärlek ser vi och erfar något mycket mer. Vi ser brödet förvandlat till Kristi kropp och samtidigt den osynliga förvandlingen som ständigt pågår i Kristi heliga Kyrka. Vi ser att vanliga människor förvandlas till Kristi kropp, liksom det torra brödet på altaret. Detta underbara sakrament visar att hela vår värld och våra liv håller på att frälsas och förvandlas.
Genom Kristi kropps närvaro är Herren med oss alla dagar till tidens slut. Han är det levande himmelska bröd som ger oss evigt liv. Det betyder att vi aldrig är ensamma, aldrig någonsin.

Vi aldrig är ensamma, aldrig någonsin Jesus Kristus, vår Herre och Gud, i detta underbara sakrament har du lämnat oss en åminnelse av ditt lidande. Låt oss med sådan vördnad fira din kropps och ditt b

06/06/2026

DAGENS ORD
Himmelske Fader, du har gjort din Son till vår broder och den saliga jungfrun Maria till vår moder. Låt oss, omslutna av hennes förbön, befrias från all oro och känna den frid som ingen makt kan ta ifrån oss.

2 Tim 4:1–8, Ps 71, Mark 12:38–44
Låt oss börja denna dag med den fattiga änkan i dagens evangelium som förebild. Änkans gåva är total. Hon överlämnar hela sitt liv åt Gud i en total överlåtelse, han ska sörja för henne. Hon är en mästare i hjärtats fattigdom. Befriad från all oro för morgondagen, kan hon dö i stor frid.
S:t Gregorius den store säger apropå ägodelar: ”Det vi äger, hur litet det än är, är tillräckligt för Gud. För Gud räknar med vårt hjärta, inte våra ägodelar. Himmelriket kostar bara så mycket som du har.” Och änkan, ”hon gav i sin fattigdom allt hon ägde, allt hon hade att leva på”. Det var så lite, så att det knappt räckte till någonting, men hon gav för att det skulle komma andra till del, hur litet det än var. Hon gav allt och blev därmed en imitatör av Kristus, han som själv just var en imitatör av den fattigaste: ”han, som var rik, blev fattig för er skull, för att ni skulle bli rika genom hans fattigdom” (2 Kor 8:9). Här i templet förenas Kristus med denna änka i fattigdomen. När Jesus ser den fattiga änkan såg han något av sin egen mor, jungfrun Maria, hon som också var fattig, hon som också gav allt hon hade, hon som sa ”ja” till något som övergick alla hennes egna tillgångar. Jungfru Maria hjälper oss att ge oss själva och det vi äger och är. utan rädsla för morgondagen.
Eukaristin är en mariansk skola där vi lär vi oss att inte bara skänka överflödet av vår tid, våra ägodelar, utan att verkligen våga offra allt, framförallt oss själva. Det är så vi kan visa vår kärlek till Gud och till våra medmänniskor och därigenom följa vårt livs sanna kallelse. I likhet med aposteln Paulus kan vi förstå oss själva som ett offer: ”Mitt eget liv utgjuts redan som ett offer, och tiden är inne då jag måste bryta upp. Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat loppet, jag har bevarat tron”.
Liksom Jesus förenades med änkan i templet genom fattigdomen så förenas vi med honom genom Eukaristins offer. Kyrkan som är Kristi kropp deltar i sitt överhuvuds offer. Med honom offras hon själv helt och hållet. Hon förenar sig med hans förmedling för alla människor hos Fadern. Också våra liv, vår lovprisning, våra lidande, vår bön, vårt arbete förenas med Kristi liv, med hans lovprisning, lidande, bön och arbete och hans fullständiga självutgivelse. Liksom Kristus sträckte ut sina armar på korset offrar vi oss i denna heliga handling och ber för alla människor genom honom, med honom och i honom.

Eukaristins och hela det mänskliga livets offer Himmelske Fader, du har gjort din Son till vår broder och den saliga jungfrun Maria till vår moder. Låt oss, omslutna av hennes förbön, befrias från all

05/06/2026

KUNGÖRELSER - Kristi kropps och blods högtid - 260607
1. Lördagen den 13 juni firar vi högmässa i Hedemora kl. 15.00.
2. Söndagen den 14 juni firar vi 11 söndagen ”under året” med högmässan kl. 11.00 i Falun och kl. 16.00 i Ludvika.
3. Ni är hjärtligt välkomna till bikt före mässan eller efter överenskommelse med P. Bernard Lawand OFM (0737002210).
4. Ni är alla hjärtligt välkomna till kyrkkaffet.
Vår kyrka här i Falun är öppen varje dag kl. 9–18

1. Lördagen den 13 juni firar vi högmässa i Hedemora kl. 15.00. 2. Söndagen den 14 juni firar vi 11 söndagen ”under året” med högmässan kl. 11.00 i Falun och kl. 16.00 i Ludvika. 3. Ni är hjärtligt välkomna till bikt före mässan eller efter överenskommelse med P. ...

05/06/2026

DAGENS ORD
Herre, må den helige martyren Bonifatius träda fram och föra vår talan, så att vi i ord och handling lever av den tro som han förkunnat och bekräftat med sitt blod.

2 Tim 3:10–17 och Mark 12:35–37
Vi firar i dag den helige biskopen Bonifatius (cirka 675–755). Född i England, munkvigd i Exeter, sändes till Tyskland för att missionera. Grundade många kloster, blev martyr och Tysklands apostel. Det strålar fortfarande fram ett ljus fram ur hans martyrium. Så låt oss be om hans förbön för Europa, för kyrkan i Tyskland, och det tyska folket i dag, och för hela världen om den helige Andes förnyelse.
Jesus ställer en fråga som inte går att svara på, i varje fall inte för de som fick frågan, de skriftlärda. För det handlar om ett av trons mysterier, inkarnationen. En fråga till människa som inte går att besvara om man inte tror att Kristus är både människa och Gud. De skriftlärda höll med honom om att Messias måste vara Davids son, köttsligt född, men den eviga födelsen var fördold för dem: ”Herren sade till min herre: Sitt på min högra sida, så skall jag lägga dina fiender under dina fötter”.
Jesus visar på det som S:t Paulus skriver om i den första läsningen: ”Varje bok i skriften är inspirerad av Gud och till nytta när man undervisar, vederlägger, vägleder och fostrar till ett rättfärdigt liv.” Så undervisar, vederlägger, vägleder och fostrar Jesus oss genom att öppna betydelsen av Psaltaren 110. Det är en psalm av David som på djupet behandlar Kristi två naturer. Under den helige Andes inspiration uttrycker kung David Sonens eviga födelse: ”Herren sade till min herre”. Gud som är upphov till allt framträder som den Allförstående, den som till och med förstår sig själv helt och fullt, han är ett med det han evigt uttrycker, det han talar. Fadern har talat ett evigt ord när han födde Sonen, och i Sonen har han sagt allt. ”I begynnelsen fanns Ordet, … och Ordet var Gud. … Allt blev till genom det” (Joh 1:1-3). Sonen likställs med Fadern: ”Sitt på min högra sida” och han är kung i ett universellt kungarike: ”så skall jag lägga dina fiender under dina fötter.” Han är ”Konungarnas konung och herrarnas herre” (Upp 19:16).
Jesus löser den uppenbara konflikten med en till synes olöslig fråga: ”David kallar honom alltså herre; hur kan han då vara Davids son?” För det var omöjligt så att Messias enligt sin mänskliga natur skulle kunna vara kung Davids Herre. Messias fanns inte under Davids tid, och en fader skulle aldrig kalla sin son herre, särskilt om det var en ärorik kung. Om Kristus som hade samma mänskliga natur som kung David inte kunde vara son och herre på en och samma gång, måste han alltså av nödvändighet vara både Gud och människa, i en person.
Psaltaren 110 uttrycker på ett utomordentligt sätt den hela sanningen i trons sakrament. S:t Cassiodorus (490–583) säger om denna psalm: ”Den är en spegel av det himmelska mysteriet, de heliga skrifternas skattkista, där allt som är berättat i de både testamentena helt och fullt är uttalat på ett sammanfattat sätt.” För avsikten med helheten av de båda testamentena handlar om och är riktad mot Kristi två naturer. Enligt S:t Ambrosius (340–397) konstituerar Kristus hela sin undervisning på detta, det är grunden för hela den kristna tron, i vilket allt som vi ska tro är grundat och inneslutet, nämligen att Kristus är sann människa och sann Gud, i en person, med ett hjärta, Jesu heliga Hjärta!

Sann människa och sann Gud, i en person Scener från S:t Bonifatius liv. En hednings dop och martyrdöden i: Fulda. Från tidigt 1000-tal, Bambergs statsbibliotek. Herre, må den helige martyren Bonifatiu

04/06/2026

DAGENS ORD
Allsmäktige och barmhärtige Gud, du som med din Ande ledde den heliga Maria Elisabeth i den heliga Birgittas efterföljd till den katolska sanningens fullhet, låt oss, hjälpta av hennes föredöme och bön, med brinnande kärlek älska den korsfäste Kristus och verka för din kyrkas enhet.

2 Tim 2:8–15 och Mark 12:28b–34
Vi firar i dag S:ta Maria Elisabeth Hesselbladh, uppvuxen i Falun. Vi ber för Dalarna, alla birgittasystrar, för återkatoliceringen av Sverige och Europa, att vi ska bli en gudsälskande kultur.
Det är ett klart och tydligt budskap vi hör i dagens heliga läsningar. Du ska inte diskutera Gud utan älska honom! Du ska inte tänka på och fantisera om Gud utan leva i honom och han i dig. Gud vill inte vara ett objekt "uppe i huvudet" utan vill ha sin plats i ditt hjärta och ta plats i hela dig, i ditt livs centrum. Diskutera inte, säger Paulus: ”Det för inget gott med sig utan blir förödande." Viktig rannsakan för var och av oss i hur vi använder sociala medier i dag. Vi är inte kallade att diskutera utan att leva, att lyssna, att längta, att be, att tro, hoppas och älska. Jesus säger: "Viktigast är detta: Hör, Israel, Herren vår Gud är den ende Herren, och du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft." Det är viktigast, det vi i första hand ska lägga vår energi och våra krafter på att göra.
S:t Franciskus mediterar över bönen Fader vår: "Ske din vilja, såsom i himlen så ock på jorden": så att vi älskar dig av hela hjärtat, ständigt tänker på dig, av hela vårt hjärta längtar efter dig, av hela vårt sinne inriktar all vår strävan på dig, söker din ära i allt och av alla våra krafter uppbjuder all vår styrka och alla själens och kroppens sinnen till att lyda din kärlek och inte till något annat och så att vi älskar våra medmänniskor liksom oss själva och efter förmåga drar alla till din kärlek."
Vi övar oss varje dag i att ta emot Guds kärlek, för att älska oss själva, Gud och våra medmänniskor. Det är inte en känsla utan en djup medveten insikt om kärlekens verklighet och närvaro. En kärlek som når sin fulländning när Faderns och Sonens kärlek inte längre möter något motstånd i oss: då kan den fullkomliga kärleken och glädjen strömma genom våra hjärtan i en kärlek som öppnar sig mot oändliga rymder, i ett allas möte med alla utan någon begränsning: så kan Anden förena alla människor i de tre gudomspersonernas enhet och fullkomliga glädje.

Diskutera inte, utan lev, lyssna, längta, be, tro, hoppas och älska Allsmäktige och barmhärtige Gud, du som med din Ande ledde den heliga Maria Elisabeth i den heliga Birgittas efterföljd till den kat

03/06/2026

DAGENS ORD
Allsmäktige, evige Gud, du som har gjort martyrernas blod till kyrkans utsäde, låt hennes åkermark, som vattnats av den helige Charles Lwanga och hans följeslagare, bära en ständigt rikare skörd av människor som bekänner dig.

2 Tim 1:1–3,6–12, Ps 123, Mark 12:18–27
Vi firar i dag S:t Charles Lwanga och hans följeslagare, de ugandiska martyrerna. Lwanga brändes till döds den 3 juni 1886 under det att han upprepade orden: "Kotanda!” (O, min Gud). Den helige Charles Lwanga är skyddshelgon för de unga i Afrika. Därför ber vi i dag för alla unga och särskilt för de unga i hela Afrika, för alla som lider förföljelse.
Vi tror på de dödas uppståndelse, ett oförgängligt liv, som besegrar all förtvivlan och hopplöshet. Jesus försvarar uppståndelsen från de döda med dessa ord om att Gud inte är en gud för döda utan för levande. Vi ser att denna inställning till livet var grundläggande för Paulus när han uppmuntrar Timotheos: ”du skall blåsa liv i den nådegåva från Gud som finns hos dig sedan jag lade mina händer på dig. Ty Gud har inte gett oss modlöshetens ande utan kraftens, kärlekens och självbesinningens. Skäms alltså inte för vittnesbördet om vår Herre och inte heller för mig som är fånge för hans skull, utan lid för evangeliet du också, med kraften från Gud”. Och vidare: ”jag skäms inte, för jag vet vem jag tror på”.
Ge inte upp hoppet, förlora inte modet, låt inte missmod och förtvivlan få greppet om dig. Uppståndelsen är det absoluta verkliga hoppet i mänskligt liv. Uppståndelsen är en injektion av odödlighet och hopp i mötet med meningslösheten, när vi riskerar att bli cyniska, bittra, trötta på livet. Uppståndelsen leder oss vidare, genom mörkret, det svåra, det onda, lidandet och döden in mot ljuset. Våra smärtor och lidanden blir sålunda utgångspunkten för alla våra förhoppningar. Uppståndelsen betyder att vi inte är begränsade till denna värld, att vi skapade för något ofattbart gott, något förunderligt vackert, som rör hela skapelsens försoning, enhet och skönhet.
Att tro är ett övergripande förhållningssätt till hela vår existens och till verkligheten i sin helhet. Tron är ett ställningstagande för det osynliga och eviga: alltså ett ställningstagande för att det som vi inte kan se, det som aldrig kan träda in i vårt synfält. Det osynliga är det eviga som står som bakgrund till allt liv, och det är detta osynliga oförstörbara liv som vi lever tillsammans med Kristus hos Gud. Det som vi inte kan se är det sant verkliga och det som bär upp och möjliggör all synlig verklighet. Detta liv kan aldrig dö, förstöras eller brytas ned, förutsättningen för vår tro på uppståndelsen.

Ett ställningstagande för det osynliga och eviga Allsmäktige, evige Gud, du som har gjort martyrernas blod till kyrkans utsäde, låt hennes åkermark, som vattnats av den helige Charles Lwanga och hans

SANKTA KATARINA katolska församling i Dalarna

11/06/2026

10/06/2026

09/06/2026

08/06/2026

07/06/2026

06/06/2026

05/06/2026

05/06/2026

04/06/2026

03/06/2026

Adress

Telefon

Webbplats

Aviseringar

Kontakta Heliga Platser

Genvägar

Dela