23/05/2026
Predikan på Pingstdagen (Den Helige Ande)
S:t Johannesevangeliet 7:37-39 (3:e årg.)
Låt oss bli stilla och be om den Helige Ande med Frälsarkransbönen:
Du är gränslös
Du är nära
Du är Ljus,
och vi är Dina.
Amen
Hallå Jesus – vi är jättetörstiga, vi vill ha levande vatten att dricka, massor. . . vi tror på dig – får vi Anden nu?
Nämen – så får man väl inte säga? Jo, precis så oblyga får vi vara – om vi faktiskt är jättetörstiga, verkligen längtar efter Jesus varför skulle vi inte få säga det?
Idag, på Pingstdagen, är det Kyrkans födelsedag, och om vi inte vore så blyga av oss så kanske vi skulle hälsa på varandra, vi som är den synliga kyrkan, med ett: Grattis på födelsedagen. Samtidigt som vi hälsade på den osynliga Kyrkan med samma ord, den osynliga Kyrkan, Den Helige Ande, Hjälparen men också Tröstaren.
Texterna idag vill illustrera varför vi behöver Anden, utan Hjälparen försöker vi människor nämligen bli små, små gudar, vi bygger ett Babels torn, gång på gång genom historien.
Men sedan kom Kristus och samlade ihop oss, ger oss Nåd, frid och kärlek över all kärlek. När Han nu lämnar oss vill han inte lämna oss ensamma, utan hjälp, därför ger han oss Den Helige Ande – till hjälp och tröst.
På ett individuellt plan så kan vi känna Anden i vårt samvetes röst, men vi måste ge oss tid att lyssna inåt, vara lyhörda och öppna för vindens stilla susning, det kunde vi höra senast i förra söndagens första läsning ur Första Kungaboken (19:9-16), för Gud skriker inte utan viskar ömsint.
Han är den ende som aldrig, aldrig sviker oss hur illa vi än tycker att vi agerar – Han finns alltid vid vår sida men vi måste våga öppna upp oss för honom, Han tränger sig nämligen inte på utan väntar på att bli inbjuden.
Men det finns också människor som får Anden på ett mer dramatiskt sätt, där livsomvändningen blir total.
Sådana människor kan vara vår inspirationskälla, vår förebild, som t.ex. Moder Teresa av Calcutta som i över 45 år tog hon hand om fattiga, sjuka, föräldralösa och döende, Maximiliam Kolbe, som dog 1941 i Auschwitz, en polsk franciskanermunk och martyr, som tog sin medfånges plats i gaskammaren, listan kan göras lång även in i vår tid. Du kanske själv känner någon som du har som en förebild, som en inspirationskälla, i ditt liv som lyser upp tillvaron på ett alldeles särskilt sätt.
Moder Teresa och Fader Kolbe, som jag gav som exempel, berättar om hur de i Kyrkan greps och rent fysiskt skakades om av den Helige Ande.
Om sådana andliga ”omskakningar” läser vi också i dagens episteltext, när eldstungor stannade på var och en av apostlarna och de börjar tala i tungor.
Liknande skakande upplevelser vittnar också många omvända missbrukare av olika sorter om – när man överlämnat sig till Gud, nere på knä, fylldes jag av den Helige Ande och jag kunde leva med min sjukdom, befriad och äntligen ärlig mot Gud, mig själv och min omgivning. Jag fick livet tillbaka av och med Gud.
Men även andra människor, man behöver ju faktiskt inte vara missbrukare, kan på ett skakande sätt gripas av den Helige Ande och radikalt ändra sitt liv och leva i Kristus, öppnade för Hans tilltal.
För andra, återigen, kan Anden komma stillsammare – men samma sak gäller – vi måste våga öppna oss för Gud – våga lyssna till den stilla susningen.
Här kommer nu Sanningens Ande som synonym till Kärlekens och Tröstens Ande från Gud. För Sanning, Tröst och Kärlek går hand i hand.
Vi längtar efter kärlek. Men längtar vi också verkligen efter sanningen? Om vi flyr sanningen så förråder vi djupast sett kärleken, för kärleken kan aldrig blomma ut om den inte är grundad på Sanningen.
Ingen kan gå in i en bestående relation med en annan människa eller Gud om hon inte vet vem hon själv är och inte kan lita på att den andre vet vem hon är.
Därför har vi också en syndabekännelse och en avlösning i Gudstjänsten som framträder i vårt Kyrie. Ett underbart befriande ögonblick att lägga av oss allt som tynger och grumlar vårt liv, här är Tröstaren nära oss.
Om vi verkligen vill göra något meningsfullt för varandra måste vi kliva ur våra roller och mötas som sanna människor.
Om vi är utklädda som dockor finns det inte en chans att vi någonsin når varandra och kan gå in i djupa relationer. Om vi vill lära oss att älska varandra måste vi öva oss i ärlighet och sanning mot Gud, oss själva och mot varandra. Till vår hjälp sänder Gud oss den Helige Ande.
Kärleken kan inte bara byggas på känslor. Känslor är något subjektivt som kommer och går.
Men låter vi oss ledas av Sanningens Ande, träder vi ut ur vår subjektivitet och går in i den objektiva verkligheten – som är en evigt bestående Kärlek med versalt K.
Så låt oss till sist be om den Helige Andes uppfyllande av oss i Sinnesrobönen för att orka leva i Kärleken och Sanningen, låt oss be:
Gud, ge mig sinnesro
att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan
och förstånd att inse skillnaden.
Hjälp mig att leva en dag i taget,
att glädjas åt ett ögonblick i sänder
och att acceptera motgångar som en väg till frid.
Hjälp mig att – på samma sätt som Du
ta denna syndiga värld precis som den är,
inte så som jag önskar att den skulle vara,
och att lita på att Du gör allt väl
om jag överlåter mig åt Din vilja.
Ge mig nåden
att få leva någorlunda lycklig i detta livet
och i fullkomlig salighet tillsammans med Dig
i det tillkommande.
Amen
IKON: Pingsten i Jerusalem
SINNESROBÖNEN: Reinhold Niebuhr
