28/02/2025
”Vägen tillbaka till livet går genom sorgen”
Jonas och Sara från Sjukhuskyrkan USÖ om känslor som har ett ärende
– Vi lever i en kultur där vi ska må bra hela tiden. Där vi premierar effektivitet och inte har tid att sörja. Men sorg och smärta är en naturlig del av livet som ingen kommer undan. En reaktion på en förlust av något slag, av en människa, en förändrad livssituation eller något som inte blev. Sorg är ett bevis på att vi värderat något högt, säger Jonas Lundkvist, pastor i Sjukhuskyrkan, USÖ.
Jonas och kollegan Sara Fintling, diakon i Sjukhuskyrkan är vana att möta människor i sorg. I sina yrkesroller är de utbildade i att bemöta människor i olika situationer som sörjer av olika anledningar. Och på olika sätt. Det kan handla om akuta händelser, som sjukdom och dödsfall men också om en sorgereaktion som pockar på och vill upp till ytan efter många år.
– Sorgen är alltid individuell och kan ta sig olika uttryck. En del reagerar utåt med starka känslor av ilska, tårar och så vidare, medan andra blir förlamade, tysta och vänder det inåt, säger Sara.
– Vid en sådan kraftig händelse som skolskjutningen är overklighet en vanlig reaktion. Det blir för svårt att ta in allt, så då tar hjärnan in information i små doser, berättar Jonas.
Hur ska man hantera sin egen sorg?
– Ha självmedkänsla! Ge dig själv utrymme att sörja, låt det ta tid. Acceptera att sorgen är randig och går i vågor, och att det är ok, säger Jonas.
– Lär känna ditt sätt att möta sorgen. För någon är tårarna eller omfamningen av någon nära anhörig viktig, för andra finns behovet att få prata med någon. För ytterligare någon kan det vara hjälpsamt att få utlopp för sorgen genom att skriva, måla eller utöva någon form av fysisk aktivitet som släpper på spänningar. Ibland behöver man också ta en paus från sorgen och känna att livet fortfarande pågår. Det är också tillåtet och skönt att kunna skratta fast man är ledsen, säger Sara.
Hur kan man stötta någon nära i sorg?
– Det viktigaste är att finnas där! Visa att du bryr dig, erbjud en promenad, en påse bullar eller var en medmänniska på annat sätt! Om du inte vet vad du ska säga, säg då det – eller bara lyssna, det räcker långt! säger Jonas.
Örebro är en stad där vi alla är berörda av sorg. Vad är viktigt att tänka på framåt?
– När det känns som om vi går vilse i allt mörker, tänk på att ljuset också finns. Det var en gärningsman men flera tusen som ställde upp efteråt. Tänk på att när vi väl behöver varandra så finns vi! säger Jonas.
– Vi har rätt att känna sorgen efter det svåra som hänt. Men vi som var med och tog hand om drabbade anhöriga den där dagen såg också så mycket fint. Vi såg ett samhälle som fungerade, och oavsett vilken yrkesroll vi hade så var vi först och främst medmänniskor allihop. Fortsätt att se din medmänniska varje dag, vi hör ihop! avslutar Sara.
Behöver du samtala om din sorg? Eller vill du delta i en sorgegrupp?
Kontakta Jonas, Sara och kollegan Mattias Falk i Sjukhuskyrkan. De har tid och plats för dig!
https://www.regionorebrolan.se/sjukhuskyrkan-uso